Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:is 41 & 42.
1857.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
5:e Årgången.
Stockholm.
2 November.
En blick på tonkonsten i Sverige,
Man bar anmärkt alt bos de flesta folkslag, så fort de erfarit behof af religion
och ett slags ordnadl samhällsskick samt jemväl i någon, om än ringa, mån hunnit
tillegna sig dessa själsodlingens främsta vilkor, tillika visat sig tillstymmelser till poesi
och sång, hos många derjemté till mimiska föreställningar. Skandinaviens första
inbyts©311® torde härifrån icke ba gjort något undantag, men det är först med Odins
au-komst till uordeu som man säkert kan antaga tillvaron af eh börjad sinnesförädling
bos folket och från denna lid röja sig äfven härslädes Lydliga spår af nämnde föräd-
é
liogsmcdel. De hos folket inneboende anlagen för dem utvecklade sig sedermera
ganska hastigt och det torde icke vara så alldeles utan grund som man antagit alt deras
stora betydelse här auades både allmännare och djupare än bos åtskilliga af söderns
folk. En egen gudalära, i all sin råhet sublim, djup och utan söderns siuniighet,
utbildade sig i norden. Skalderne, d. v.’ s. de lycklige dödlige, åt hvilka en dryck af
Gunlödas mjöd biifvit förunnad, åtnjöto del största anseende såväl i konungaborgarne,
der hade sitt bem, åtföljande kouungarne både i krig och i fred, som öfver hela
landet; och så högt skallades deras konst att man ansåg den vara — hvad den också
i sjelfva verket är — icke at menskligt, ulan gudomligt ursprung, och cu serskild
gu-uCiJighety* Brage, dyi’kades derför i egenskap af skalderncs beskyddare och såsom den
af’hvilken de omedelbarligen etnollogo sina ingifvelser.
Huru skulle icke uuder sådana förhållanden skaldekonsten uppblomstra och skulle
icke då, om någonsin, skalden, såsom Tegnér så skönt sjunger, kunna
–––— — "framgå kring jorden, med helig håg?" ly han var ju i sanuiog
*én dyrkad främling, de saliga gudars like."
Och frågar nian hvad han sjöng, tili hvad skaldeslag bau uppstämde siu harpa,
så ger Tegnér äfven iiärpå svar:
–––— ”ej’ vexlig vällust, ej qvinuoglam ljöd från dess strängar.
*+ ^ • |
Om frihet .sjttrig han, om ära, om fosterland,
om segersönu.en på Rotas blodiga säugar;" således om allt hvad Nordbon den
tiden hade kärast, hvad han högst skattade. Men en annan tid kom. Den djupa
asa-såugen fortlefde väl ännu, men dess egentliga idkarc sågo suart jemte sig uppträda ett
nytt såugarslägte, för bvars påträngande tie alltmer måste gifva vika. De nya sån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
