Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att utspana”, o, s. v. Den store konungens ljusa blick insåg r^dan då vlgten och
betydelsen, så i viltert som nationligt hänseende af en slik samling. Det var iinellerlid
forst omkring två århundaden sednare som den konungsliga tanken omfattades med ctl
allmännare, ännu lyckligtvis ej svalnadt intresse.
Under tiden medan Messenii tragedier och komedier hufvudsakiigen vid
unlver-siteterna och de lägre läroverken uppfördes, hade en annan sort skådespel blifvit
modernare vid hofvel och i dt^n finare veriden. Pfallz-grefvinnan Catharina, (Gustaf
Adolfs balfsyster) åt hvilken vården om den unga Christinas uppfostran blivit
anförtrodd, brukade till hennes uppmuntran gifva små dramatiska uöjen, hvaribland namnes
en ”Ballelt des plaisirs de la vie des enfans”, som trycktes i Stockholm år 1638.
Denna skådespelsart vaun myckel bifal såväl af henne sjelf, som af hennes omgifning,
så att sedarmera vid alla hoffester dylika föreställningar skulle gifvas. Balleterua voro
af allegoriskt innehåll samt uppfördes under dans och sång. Stiemhie/ms och
Lind-schölds äro de bekantaste, och vid deras uppforande användes fullständigt sceneri med
kulisser o. s. v. Svenskar och fransmän spelade jemle hvarandra. Till och med
sjelfva Pfaltzgrefven Adolf Johan, äfvensom landlgrefven af Hessen-Eschiugen, grefve
Magnus Gabriel de la Gardie och andre unge män af Sveriges yppersta familjer
uppträdde tillsammans med fransmännen Beaulieu, Dessonnai, De la Cresonniere, m. fl.
hvilka troligen voro verkliga aktörer*).
Skådespel och musik utgjorde således fortfarande kärnan af hofvcls nöjen och som
en märkvärdighet kan nämnas att omformälde balleler här voro i full blomstring nästan
omedelbart efter det man i sjelfva Italien börjat göra de första operaförsöken med
tillämpning på dem af den såkallade mtisica nuova, och innan ens någon opera var känd
i Frankrike**). Drottningen vidtog derjemte med sitt hofkapell stora och frikostiga
förbättringar samt fann mycket behag i de konserter, som för henne på hofvet uppfördes.
Bland andre lärde män, som på hennes tid till riket inkommo, var äfven den
namnkunnige Marcus Meibomiusy hit inbjuden i anledning deraf att han lillegnat
drottningen sin öfversällning af de gamle grekiske musikauktorernas skrifter. Hans
vistelse vid svenska hofvel blef dock icke särdeles långvarig***) och efter hans afresa
“) Sehruderkeim: t. c. Teater-almanach 1821.
**) Den första kända italienska opera, benämnd »Daphnc», med musik af Giac. Peri, uppfördes i
Floreus 1597. Den andra, »Euridice», med musik af samme Peri neb cu såugare yid namn
Caecini, gala till firande af Henrik IP:* aT Frankrike förmätning med Maria Mediet 1600. (Se
vidare uppsatsen: »Om operans uppbof» af Fr. Boe/itiiulgifven på| svenska i 1 :sta häftet af
»Läsning för tonkonstens vänner», Stblm 1839.) Till Frankrike kom den första operan från
Italien ej förr än år 1645. Dess uama var »La finta pazziu» ocb speltes oöfversall.
(Envails-son : »Musik, lexikon».)
*’*) Anledningen till lians uppbrott från Stockholm var ganska komisk. Drottoiogen hade funnit sig
af huns beskrifning pä den lördna musiken så intresserad, all hon, tor att få ett åskådligt
begrepp derom, lät förfärdiga instrumenter till likhet med de gamles och uppmanade M. att vid
den med dessa instrumenter föranstaltade konsert sjunga eu grekisk aria, bvartill professor
Naudæut (Naudé) borde dansa en grekisk dans. Men saken nflnpp ej bättre äu alt samtlige
åbörarne utbrusto i högljudt skratt, då Meibom, utoin sig, rusade fram ocb gaf droltniugrns
lifmedikus och favorit, Bourdeiot, hvilken han ansåg för lillställarc af detta gyckel, cn
förfärlig örfil. Strax t derpå leinnade han Stockholm och begaf sig till Köpenhamn, der han erhöll
titel af kungligt råd och anställdes som professor vid gymnasiet i Soroe. Dog i Amsterdam 171 /
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
