Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
”De komma nog”, (röstade pagen sig sjelf. ”Under tiden skola vi sköta vår
be-qvämlighet ocl) försöka att tina opp. Pnrbleu! en sådan här italiensk källare är ändå
en välsignad sak, och hvad mig serskildl beträffar, så tackar jag min Gud För del jag
hifr kan tillbringa denna nalt. Ek bien! slå er ner, mön aini 1*
Den andra kastade al’ sig hall och kappa och nu såg man en ståtlig
vnglingsge-sLalt af 25 år, med djerf hållning, ädla, stolta drag i del bleka ansigtet, ctl ironiskt
drag kring den välbildade munnen, ett hälft eldigt, hälft dystert uttryck i del mörka,
nästan för stora ögat.
"Ni är i dag åler odrägligt tystlåten, man ami/” fortfor pagen, i det han åt honom
inrymde en plats bredvid sig; "har något arriverat er? non? uå, så fördrif grillerna
och var glad1, ty lifvet är kort och vi lefva bara en gåug.”
"Yrar lugn!” svarade hans vän; *dcn sanningen har jag redan erkänt och mitt be- ‘
slut slår fast att Icfva för lifvet. Men ännu har jag inte förmått lösgöra mig frän allt,
hvad som hittills varit mig kärt och dyrbart. Ni vet ju, jag har knappt i två år var
rit här."
— Pah! ett år var tillräckligt för alt föra ert rykte kring Enropa ! hvem känner
icke namnet Friedemann fJach? ni har blott en mcdtäflare, den store Sebastian, cr
herr far."
I
Friedemann rodnade och svarade blygsamt: "Tror ni att jag någonsin skulle länka
på att täfla med min fader? är mitt namn, som ni säger, verkligen berömdi, hvems
för-tjcusl är det, om cj min faders? utan honom vore jag ingenting! när jag betraktar
honom, så känner jag med stolthet och smärta, huru stor han, och huru ringa juy är.
Ack — hans ömhet för mig nedböjer inig, då jag tänker på huru ovärdig jag gjort
mig deraf."
"Ah, ni är allt för samvetsgrann", framkastade Seherbitz. “Hvad betyder allt detta?
den gamla herrn är i vissa frågor något sträng; pourquoi? — just emedan han är en
gammal herre. Ni är ung, lillig, bar edra aventurer och liberalare åsigter, och döljer
detta for gubben; dock, välförslåeudes, icke af fruktan, ulan emedan ni vet alt det
skulle chagrinera honom, ehuru del icke slår all ändra. Enfin, hvad är del för ondt
i allt delta?"
Friedemann hade, med hufvudet luladt i handen, stillatigande afhört sin vän. Med
en suck yttrade han vid den sista frågan: "Nog härom, Seherbitz! om vissa ting är
del lika dåraktigt som gagnlöst att tala. Nog af, jag känner hos mig kraften — eller
svagheten — all njuta lifvet, hvad än milt hjerta må invända deremot. — Mm bort
med sorgerna! här kommer punschen.,,
Signor Seconda inträdde, åtföljd af två uppassare, som buro den aromatiska
drycken jemte glas. Den gamla italienaren skyndade beställsaml fram och tillbaka, lät på
det prydligaste servera alltsammans på det runda bordel midt i rummet och helsadc pä
gästerna, hvilka nu småningom inlunno sig och mest bestodo af officerare samt
hufvud-sladens utmärktasle tonkonstnärer ocl) målare.
”Sade jag inte det, mun frére?n hviskade Seherbitz leeude till sin vän — "sade
jag inte det, alt sällskapet icke skulle uleblifva? — Ah, välkommen, Monsieur Hasse!"
afbröl han sig sjelf, i det han uppsteg för att helsa på eu välklädd herre, som i
del samma inträdde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
