Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flasse lackade artigt, men to«;, efter en flyktig mönstring af sällskapet, pials vid
elt afsides slående hörnbord, med en vink äl uppassaren att börliaga ljusen. Denne
lydde och ditsallc i stället en bulelj bourgogne jemlé glas.
__ 9 1 _ • •
”Den stackars narren!" hviskade Scberbilz Sier till Friedeinann. "Afvcn ban lar
cll sorgligt afsked al del gamla årel — tout comme chez novs— men af andra skäl, ly
ban är sjelfva frombelen. och dricker han i natt ett glas öfver lörsten, sä sker del hans
vackra Faustina till ära, son» på ett besvnnerligl sält bar möblerat hans
aktenskaps-b nimel! — men lika mvekcl!” ban Ivflade glasel för alt klinga med Friedeinann.
• « o
"Det gor mig ondt om bonom”, svarade denne; "men bvarlor lider ban sådant?
hvarföre lösrycker han sig ickc fråu en qvinna, som ej mera är honom värd? af
tack-samhelsskäl, säger man, emedan han ålog sig honom, då ban aunu var en obekunl
yngling; men denna tacksamhet iir svaghel, och skall bli förderdig, ej blott for
menni-skan, men ock lör konstnären. Delta uttalar sig ock i hans verk, hvilka alla röja en
omanlig vekhet.”
— Men kanhända är ban just derföre älsklingskomponisten i vår eleganta verid?
• «
— Väl möjligt; dock tror jag att ban ville gifva mycket för all ickc af denna
orsak vara det.
Vännernas samtal afbröls nu, emedan Hera nva gaster togo plats vid deras bord.
Glasen lomdes och fylldes lika lliligt, samtalet blef snart allmänt och antog ett allt
gladare Ivnne.
" • • 1 •
En siratlig kammarjunkare, hvilken en skälmsk gardeslöjtnant narrat med sig från
antiehambren lili källaren, gaf isvnnerbcl rikligt ämne till löje, då ban, för all
imponera på sin muntra omgifning, med bogst vigtig min utlät sig rörande högst ovigtiga
bofangelägcnbeler. Hans högtidliga ton frambringade cn alldeles motsatt verkan, och
sedan han tömt åtskilliga glas, var han objelpligcn lörlorad. Han disputerade,
intrasslade sig, väsnades och pratade om ting, hvars blotta tänkande i nyktert tillstånd han
skulle betraktat såsom ett brott.
Friedemann, /missnöjd och i strid med sig sjclf, fann ett nöje i att betrakta delta
upptåg; dock kunde han då och då ej underlåta cn sidoblick ål det hörn, der Hasse
befann sig, efter utseende utan allt deltagande för livad som föregick.
"Apropos, herr kammarjunkare", sade Scberbilz, ”bur var den förträffliga poesien,
hvarmed ni nyligen hade den äran att regalera en firad koustnärinna ?
Kamniarjunkarcn plirade med ett sjelfiornöjdt leende, spetsade munnen och
svarade: "Monsieur Scberbilz, poesien lydde sålunda, till er Ijenst:
Del majcstätligl är, när soleljusel skiner,
När full utaf behag den blida vestan hviner;
Men, hvad är solens ljus, hvad alla himlens väder
Mot Iröjdeglansen då Faustina Hasse qväder!”
c’est bien dit, sur mon honneurt” utbrast Scherbitz.
”Ja, livad tycks?” frågade kamtnarjunkaren med stor belåtenhet, ”men det är ock
förfaltadt af vår bästa poet, och jag bar derfor betalt fem Augustd’orer och cn tunna
sladsöl.”
"Lefve Faustina — hon som "qväder" så skönt!” ropade en af gästerna skrattande.
Alla instämde jublande och glasen klingade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
