Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga och v.inliga följeslagare, skulle ur sin dvala ålcrväckas (ill förnyadl lif och verk-
samhet. Må man iin i borgerlig hänsyn aldrig så myckel ringakta den såkallade
"frihetstiden”, som i allmänhet löga gjorde skiil för namnet; visst är dock, all. serdeles
under Hallarnas styrelse, en liiäktighel i konstnärligt och vetenskapligt afseende
förspordes, hvilken mftn näppeligen kunnat vänta i ell land, så kort förut bragt till
branten af sin undergång. Sä och för att hålla oss inom den konstgren, som utgör
föremål för närvarande uppsats, tyckes det som om blotta aningen om ett förändrad!
politiskt system förlänat densamma nya krafter till fullföljande af sin länge hämmade
utveckling. Icke allenast utmärkte främmande tonkonstnärer infunno sig här mera
talrikt än någonsin förr samt qvarsladnade längre eller kortare (id i landet, utan, lilvade af det
bifall och uppmuntran desse alnjölo, började älven svenskar all egna sig åt tonkonsten
och gjorde det med framgång. Bland de förre må nämnas: (i. BuchhoUz, F. //.
Meyer, C. F. H nrlebusch och F. lieUerii, hvar efter annan liolkapellmästare, alle
ansedde komponister och de begge sednare derjemle stora klaverspclare — två ilMienare:
Momillelti och Arnoldi, sångare, — en fransman, Boldincourt, flöjlisl, samt wienarne
Sucks och Schnrer. valdhornisler. Berömde organister voro J. F. Seliger och David
Kellncr i Slock holm — Lidner (I roligen den berömde skaldens far) i Göteborg,
Vanick i Arboga, hnijlke i Linköping o. s. v. Ii vilka ej mindre genom eget föredöme,
än genom privatundervisning mycket bidrogo till konstens spridning jeinväl i
landsorterna. Al svenske män förekomma: Ferdinand Zetlbcll, som, redan under Carl XlJ:s
lid eller 1717 anlagen till organist vid Stockholms storkyrka, var myckel nitisk i sitt
fack, ulgaf 1740 en alhaudling, kallad "Temperalura louorum ocli sammanfattade
jemväl en ehoralbok ; — Johan Micklin, hofsckrclerare och organist i Linköping, äfve»
författare eller redaktör af en dvlik bok : — Michael Ze/trin, rektor vid trivialskolan
• +
och organist i Riddarholms-kyrkan, samlare af historiska data rörande musik; —
Jonas Lon der, som i öfversälluiiig utgaf den ofvaunämdc Kellners generalbaslära, den
första som på vårt språk utkommit; och — framför alla andra — Johan Hchnich
Roman, (född 1094, .död 17ÖN) hvilken med rätta hlifvit kallad ”den svenska
musikens läder.” Elev al den store Ilandet i gcncralhasläran och af Pepusch i
komposition, var han utmärkt hade som exekutör’) och tonsättare, svnuerligasl i kvrkslil,
derjemle en förträfflig kapellmästare**) samt lör öfrigt en högt bildad och mångkunnig
man, med öppet sinne för allt som rörde konst och velenskap.
Det må ej heller obemäldt lemnas all vid berörde lid musikundervisningen vid
rikets akademier och älven vid gwnnasiern.i blcf mera reglerad än förut. Flere slu-
(;ii SahhtelU ii re minn c* iilVcr Runan berätlns Maud ännnl, ntl \ id en kousert, som å Cnrlbergs
slott uppfördes lur konung 1’redrif;, en italiensk violin-virtuos serdeles utmärkt sia: ocli vut.uil
myckel bifall; men nll då Roman, som nyss hemkommit IVån en utländsk resa, derefter pä
befallning upplrädt, italienaren i< ke allenast med beundran abort honom, ulGii framsatt lilt
konungen neb lyckönskat honom att i sitt hof ugn en bland de slörste musici, som verlden sett.
•) Ender hans anförande väcktes (lera inhemska talanger och den svenska orkestern LIef föremal
r. n. m. för främmande ministrars beundran, (Sahlstedt). Iliiiphers anför följande vltrande af
Roman från hans sednare tid: »med hjertlig fiignnd ser jag denna konstens tillväxt. Då jag
J720 uppförde kröningsmusiken voro vi allenast 20 musici ocli knappt någon fanns i kollegierna,
som kunde biträda, ulan måste förskrifvas frän gymnasierna: nu ii ro vi iängt öfver 100 och
alla inom Stockholm.» o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
