Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denter utmärkte si*^ för musikaliska kunskaper, deribland förnämligast on Johan dgrell
af öslgöla nation, som fir 172*2 lemnade Upsala och af prins Maximilian af Hessen
(konung Fredriks bror) antogs till dess kammarmusikus. Sedermera vorden direcfor
musices i Niirnberg, erkändes lian för en al Tysklands större tonsättare. (Hiilpliers.)
Ilade den musikaliska konsten sålunda under denna lid nätt en vida högre
utveckling än förut, så hleT den ännu mera befrämjad under den följande. Redan vid sin
hitkomst 17-13 medförde kronprinsen sidalf Fredrik ett eget hofkapell. som sedermera
förenades med det förutvarande inhemska. Bland de mera bctvdande musici, som då i
riket inkomma, märkes i främsta rummet Henrik Ph. Johnsen, hvilken sedermera blef
organist i Clara och dels som sådan saml genom mänga elevers bildande, dels genom
ulgifvnndet af en ny koralbok mycket bidrog till kyrkmusikens uppodling. Nämd till
kapellmästare, anlörde han jemväl musiken vid den af kronprinsessan Lovisa (Jlrica
inlörda Iranska komedien, hvilken befallning dock förmodligen icke lärer ha varit
ser-deles omfattande. För öfrigt befordrades den praktiska tonkonsten i allmänhet
ganska betydligt dcrigenom all både. Adolf Fredrik och hans gemål icke allenast
mvc-kel älskade musik, ulan till och med såsom virtuoser — konungen pä violoncel! och
drottningen på klavcymhal *) — sjelfve medverkade vid de offentliga konserter, som,
sedan det nya slottet hlifvit färdigt och holVet dil inflyttat, en lid bortåt i stora
galleriet derstiides föranstaltades.
Vi nämde den franska komedien, och d.V från den tidpunkt rnknadt, der vi i vår
berättelse nu befinna oss, musik och teater börja allt mer med livarandra införlifvas,
torde det ej anses för vart ämne -främmande, om \i kasta en blick tillbaka på den
sed-nares utveckling eller den lid da vi sist vidrörde densamma. Vi ha omtalat att under
Carl Xll:s förslå rrgerings-är en fransk teatertrupp hit införskrefs, men hvilken 1706
upplöstes. Sedermera förekommer ej nagol i tealerväg förr än 1720. då en viss
Lan-dois här försökte upprätta ell franskt spektakel, men hvilkeo inrättning efter ett lialft
år upphörde af sig sjelf. Man var saledes i saknad af alla dramatiska föreställningar,
då grefvarnc Carl Gyllenborg och Höpken kommu öfverens om att stilla en svensk
sällskapsteater. Denna idé förverkligades, och teatern öppnades år 172H i det hus
vid Stora Nygatan, som sedan tillhörde Vetenskapsakademien och nu tillhör Järnkontoret.
De spelande, äfvensom äskådarne voro vald • inom stiftarnes umgängeskretsar och i;.and
uppför da stycken namnes en af grefve Gyllenborg från engelskan öfversatt tragedi:
"Androruaehe eller ett ömt modersbjerta”, äfvensom den likaledes af honom från sainma
språk tolkade komedien: "Kn lörbällrad vildhjerua och en trogen vänskap.” Denna
sällskapsteater fortfor i nic år eller till 1737, da den förvandlades i eu ordentlig svensk
skådebana, som, ställd under kammarherren- r. Olthoffs chefskap, öppnades i det s.
k. ”Bollhuset” ä slottsplancn med en af lörbemälde grefve Gyllenborg författad komedi:
”Den svenska spratthöken.”
Uppmuntrade af Gyllenborgs exempel, uppträdde liere svenska författare, bland
andra riksrådet Erik H’;anjpl med tremie tragedier och en komedi, samt Olof v. Dalin
med komedien: ”Den afundsjuke” och tragedien: ”Brynhilda.” Lifligheten af denna läf-
#) Lovisa Llncu iiftile iifwn frah<i ^oda iusigter i generalbasen Den ofvannärode Johnsen var
dernti hennes låi mustarc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
