Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(ikenhcten alL se, I) varthän allting slutligen skall taga vägen. — Blif inte ond,
rno/i ami! jag ar ieke ulan en gnista heroism. Vore jag konstnär, som ni. dä
egde jag ädlare moliver än trots och nylikenhel. Men nog om min obetydlighet.
Tillät mig i stället fräga er: har ni glömt den store Handel, som ni lor tre är sedan
r>
?n
här mottog pä er herr pappas vägnar?
"Tror ni alt jag någonsin vore i stand all glömma en sä henlig man?9«
”Just der ville jag ha er, mon ami! ni har ju sjelf sagt mig att Händel icke slår
efter er fader, ja, att hans fantasi är ännu rikare, hans k ra it ännu väldigare — ni
har liknat Handel vid örnen som svingar sig upp mot solen, under att Bach, en
majestätisk svan, simmar öfver den biå oceanen oeh sjunger om undren i djupet. — Nåväl
att monsieur Händel älven såsom menniska är en ärans man, en mun vomme il fan t,
det vela vi alla; och likväl, huru olika är han ej er läder! hvad denne med stilla,
lugnt sinne förvarlvar sig inom sin inskränkta krets, del tillkämpar sig den lorre i
det stormiga lifvel under tusen strider. Men icke. dessinindre aktar oeh älskar er fa-
O
der honom, o’eh klandrar ieke den bana, som ledl honom till malet; denna bana har
äfven ni vall, och följaktligen är ni ej heller att klandra derfor. Således, en ovant, mon
amir
”Ni glömmer”, anmärkte Friedcmaiin allvarsamt, alt Händel midt ibland lifvets
stormar aldrig förlorade sig sjelf, och att hans tro är sådan, att den äfven gillas af
min strängt rättrogne fader.”
”Det glömmer jag ingalunda, mon aihil men om Händel vore lödd 1710, i stället
för 1087, sä torde äfven han om mänga ting ha tänkt mera liberalt än hvad
som nu är händelsen. Ilan är för öfrigl en haslant musikant, lefver och lat?r iefva,
oeh ni kar» tro mig all han vid er ålder torde ha varit med om många suiter; Faustina
Hasse skulle kanhända kunna berätta mera äu eu anekdot derom, om hon icke så noga
iakltoge le dehors.
"Han hycklade aldrig for sin läder."
"Emedan det ieke lönade mödan med den gubben. AU, mon ami, gör er bara
ingen möda med att vilja föra en fyrliårig page bakom ljuset — men allvarsamt och
uppriktigt : er lättsiiinighet och er ånger lin en helt annan grund än den ni vill låta
paskina. Jag säger er rent u> : ni har eu hemlighet, hvars upptäckande ni fruktar
mera, äu afsiöjaudct af ert lilla Tarluffcri.”
Friedemann rodnade oeh frågade allvarsamt: ”Hvad menar ni dermed, borr von
Soherbiiz ?”
”Aha!” skrattade pagen, ”ni behöfver inte se sä bister ut, for del jag träffade det
rätta; men vill ni bevara er hemlighet, sa bör ni bättre bevaka cdra ögon, dä
namnet Natalia namnes. Parbleu ! del hade icke behölls anblicken af ert drömmande
tillstånd midlldr ministerns palais i gar afton, lör att förskaffa mig visshet om att den lilla
comtesseus vackra ögon icke förfelat sin verkan på er.”
Bodnuden hade lemiial Friedemanns ansigle oeh eflerträdls al dödsblckhel.
Med synbar ansträngning yttrade han halfhögl: ”Godt
it i liar genomskådat mig:
men ni tiger väl? lofvar ni mig del?"
— () mon (lieu! sade jag er inte, min engel, att del bara skulle vara en varning
att taga er till vara för andra? jag tiger, del säger sig sjclfl; nog derom. Och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
