Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Friedemann, don som kallade dem, skall icke akta dem ringare än de utvalde, blott
de visat sig vara trogna arbetare. Jag sjelf kan for konsten endast giira litet, men
min vilja är redlig och konsten har skänkt mig oändligt mycket. Nä — hvad det
timliga goda beträffar, liknar jag mera aen fattige mannen i evangelium, un den rike;
och ända byter jag med ingen konung ! jag gläder mig utan fatanga åt del soin lyckas
mig, huru myckel eller litet det än må vara, och täukcr for blrigt: ske Guds vilja.”
— Målle alla se konsten med edra ögon, bästa fader! måtte alla bemöda sig alt
utöfva den såsom ni!
"Det hoppas jag af dig, min Friedemann", sade Sebastian vänligt: "i dina
fughet-ter har jag funnit månget förträffligt. — Men itu, herr hoforganisl, tillåt mig fråga
huru del i öfrigt slär till med er. Hör på, Friedemann! vill du inte snart söka dig
en qvinna bland landets döttrar, hvaba? inte skulle herr boforganisten behofva soka
länge för all finna en bra och vacker Hicka! Gud välsigne vårt kära Sacbseu! —Nå,
låt hora, min gosse!”
— Min basla far, dermed har det god lid.
— Pah ! pah! god lid, säger du? jag var inte stort äldre än du, då jag tog din
goda mor, och sanner ligeu! jag hade nog lagit henne förr, bara jag då hade haft miu post.
— Fader! uct är ett vigtigt steg.
— Visst är det det, och jag är Öfvertygad om att du ej tar saken lättsinnigt;
men dröj icke länge, det ber jag dig om. Ha! hvad del skulle glädja mig att bli
farfar1! och blefve det r.n gosse, så skulle bnn uppkallas efter mig; och jag skulle lära
honom läsa de första noterna. — Nå — del är sant: det äkta ståndet är ingen lek,
och jag kan säga dig, Friedemann, att jag mången gäng måst grubbla och svettas for
att ål cr gossar och flickor skalfa det dagliga brödet. Men också bar vår herre
\iil-signal nrigt bar jag inte uppfostrat er alla till goda och redliga menniskor, och cr
pojkar isynnerhet till dugliga musici? det är i alla fall eget, Friedemann, all alltifrån vår
stamfader alla familjen Bachs söner haft sinne ocli gåfvor för musiken. — Friedemann,
gör mig till viljes och lag dig snart en hustru! om dina pojkar också visade sinne ocb
fallenhet för musiken — ha! hvad del skulle glädja mig! när** jag skref min sista fuga,
då tänkte jag på alla mina söner oci» främst på dig, och prisade mig lycklig! jag har
ofta tänkt på, huru vackert det vore, om en gång alla Bacbar blefve församlade i den
himmelska fröjdesalen och der, (ill Guds ära, från hvilken allting kommit or!» skail
komma, finge musicera i all evighet! Friedemann! mitt älskade barn! lät mig inte
sakna dig der!”
"Fader!” utropade ynglingen och sjönk förkrossad till Sebastians fotter.
Fndren, obekant med hans smärta, tog dess utbrott för ett uttryck af barnslig
vördnad och rörelse, ilan lade båda händerna på hans hufvud och sade andäktigt:
"Guds frid vare mod dig, min Friedemann, i tid ocb evighet! Amen!’
Friedemanu uppstod med ctl leende i de bleka dragen, kysste sin faders band ocb
lemnade rummet; men utkommen ur iiuset, skyndade han ut i det Iria, dolde sitt
glödande ansigte i sina bänder ocb lÖrbannadc sin olyckliga tillvaro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
