Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med mödosamt tillkämpad fällning återvände Friedemann efter några timmar tiil
sin fader oclt helsade honom med iörsläild godlynlhet. Den gamle Bach var af hjerlat glad
och pratade vid bordet mycket med Philip, som maste göra honom reda för all den
slät han setI i hulvudsladen; Iv Dresdens glans hade under den prakliilskande grefve
von Brulil vid denna tidpunkt nätt sin höjd, och ingen holhäilning, ej ens den i Wien
kunde i delta hänseende mäta sig med den pclskl-sachsiska.
Pä eftermiddagen erinrade lädren sjell sin älskling all kläda sig, lör att i rättan
lid kunna vara i ministerns palais, och Friedemann dröjde icke all efterkomma
påminnelsen.
Med klappande hjerta och en känsla sammansatt af lust och förtviflan, beträdde
lian ministerns palats. Då lian passerade förmaket, Öppnades hastigt en (lygeldörr, en
liten rikt klädd inan med intagande ansigtsdrag, klara ljusblå ögon och en blixtrande
kraclian pä bröstet, inträdde i salen: det var den allsmaktige ministern sjelf. Då han
varseblef Friedemann, som stndnade och vördnadsfulit bugade sig, kom han till honom
med lätta steg och sade med vänlig ton:
nAhl bon jour. monsieur Bach!" lycka till på nya året! — min niöce har låtit
kalla er? det g ’si der alt ni sa prompt infinner er! jag (inner deral med nöje alt ni
allacherar er till mitt hus, och jag skall ej glömma alt med beröm omnämna del på
högre ort; ni skall ej sakna bevis pa min välvilja, då tillfälle erbjuder sig. — Gå nu
till comtessen ! farväl!" — ilan vinkade vänligt till ynglingen och Irippadc genom
stora dörren trapporna ullöre till sin vagn, hvilken genast derpå jagade bort med
honom.
Friedemann blickade dystert efter honom och mumlade : "skulle hau ha
genomskådat min hemlighet? ve mig då! denne mannens vänlighet var alltid förderflig! —
Nå, hända livad som vill!” slöt han resignerad, "hvad skulle väl kunna göra mig mera
olycklig än jag redan är? framåt!" — lian gick nu öfver salen genom flera gängar
till den flygel, der grefvinnan Natalias rum voro belägna.
"Kom in!" ropade kammarjungfrun, som i förmaket hade väntat pa honom, och
öppnade utan anmälan dörren liil kabinettet, der Natalia livilade på en divan.
Friede-niauii inträdde.
Natalia uppstod raskt och trädde fram till ynglingen, fästande en skarp blick pä
lionora. llcuues figur var icke stor, men symmetrisk; bulvudet ej något ideal af
skönhet, men högst spirituellt. Det rika, nästan svarta bäret omfiaddrade opudradl i fulla
lockar den knappt ljugeftriga flickans bleka, men likväl biomstande ansigte.
Några ögonblick stannade hon i denna ställning framför Friedemann, som ined
nedslagna ögon stod framför henne: derefter lade hon handen på lians axel och sade
ined en ljuf slamma: "Säg mig, Bach, hyad förde er sa sent i går afton i närheten
af vårt hus?" • ’
Friedemann lyllade lör ett ögonblick den lågande blicken. Natalia fortfor: "Jag
såg er rutt väl, då jag gick ut på balkonen för att hcmla frisk luft, och igenkände er
genast. Ni stod lutad mot slottsmuren och tycktes vänta på någon — nä, så tala
då, Bach!” _ .
Ynglingen undertryckte sina stridiga känslor och sade främmande och allvarsamt:
"Ni bar låtit kalla mig, min nådiga, lör alt angående konsertens anordnande meddela
mig edra befallningar.”
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
