Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nemlig#4» gamla hedervärda slagfar- bryggar- bagar- och destillatorshus, i hvilka
Mohi-kauaren icke utträngts af nu- eller ”framtidens” pianism, uta» i oslördt lugn
kultiverar det förflutnas musik saml g är och giiller för ell stort konst ljus. Då han om för.
middagen iulrader i dessa fridens bygder, mötes han af buseis lalenlfulla dotler med
en bastant smörgås jrmfe en dosis bränd nektar. Först eller slutet af denna vigliga
’ procedur uppslås den olyckliga claveeincn, som medelst grundlig tuktan tvingas att
uppslamma sina klagande toner.
Molnkanaren sjelf spelar violin, men icke klaver. Ilan tillhör ursprungligen denna
öfvergångsperiod, då klaverets handlerande icke, såsom i våra dagar, utgjorde en
stående nödvändighetsartikel i uppfostringsväsendet, ulan endast var ell prerogaliv for
vissa begåfvade och utvalda personer. VM den liden visade sig de första spåren till
den numera allmänt härjande piano-epidemien, och man saknade lärare för de
öfver-allt uppdykande eleverna. Sålunda kom del till. att personer, väl slängde i violinspelning
på en gång hos sig’upptäckte en ej ringa förmåga i klaverundervisningen, samt utan
vidare grepo verket an. Ännu för 20 ar sedan bildade de mot yngre, artistiskt
bildade pianolärare i Berlin en hårdnackad och femligen segerrik falang. I närvarande
tid liafva de nedstigit till Mohikanarens rol och betraktas såsom fossila kuriositeter.
För ölrigl finner man i sedernas egendomlighet ilera berörings-punkter mellan de
amerikanska och de berlinska Mohikanarnc. Dessa föra ett oroligt lif och röra sig
ända till sent på natten i fria luften, dels på leklionsmnrschcr, dels på vandringar till
adägsna ölkrogar; de lefva från hand i mun af sitt jagtbvlc, de faslhålla med jernhård
obeveklighet siua fäders gamla melodier, och dessutom är klaverets Mohikanare
ingenting mindre än en fredlig slam: dessa barska höfdingar tukta och isynnerhet lugga
sina klaverspelande langar så grundligt, alt det åtminstone knn utgöra en lämplig
början till skalpcrnndel. I pensioner och privatbus äro de derlöre serdeles val auskrifna
såsom lärare fiir små talentlulla men lata pojkar, som man bestämdi till framlida
Liszlar.
Dessa mästare äro begifna på en förr ej ovanlig, men numera* urmodig odygd,
nemligen all sofva under lektionen. JNiir, eu het sommareftenniddag, abbe Gelineks
ljulliga variationer öfver Ivrofrrvalsen framlockas ur klaveret, tar Mohikanaren den ena
prisen efter den andra, ftir att i det längsta bekämpa dödens närgångne broder; men
slutligen sänker lian, besegrad af middagsmåltiden, varman och tonernas trollkraft, det
tappra hufvudcl moi bröstet oeli ackompagnerar den romantiska tyrolermelodien med
kärnfulla grundbasar. Del är ell ädelt drag hos vår tids ungdom, att äfven den
obändigaste lärjunge ej vågar väcka sin Mohikanare, utan låter honom slumra i ostörd
ro ända till kaØetimman och under liden sysselsätter sig med det nyttiga värfvel all
fånga flugor med handen.
Mohikanaren är i allmänhet icke mycket för att skrifva fingersättning öfver
noterna, helst b a ii uti intrikatare fall ej iir så alldeles säker på sin sak: med deremot är
ha*i i alla taklarigelägenheter en obeveklig rigorist, som i ordagrann mening trampar
konsten under iöl terna. Vår lids oförståndiga tolerans mfit elever, som icke behörigen
ÖlVal sig, är honom obekant, och den som ej kan sitt pensum, får genom
Mohiknna-rens försorg och på sin persons bekostnad snart erfara att Nemesis icke slumrar. Sin
älskvärdaste sida visar Mohikanaren när det gäller att fira- föräldrars och skolförestån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
