Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l1*
• •• -
I*.
1
mulen himmel, samla sig liil fordna lekar, med sorgfälligt nit icke allenast vårdande
i den af den höge välgöraren dem förlänade rosengård de yppiga växter han der
planterat, utan införlifvandc med dem jemväl nya, både exotiska och sådane, som ur
ren svensk gruud uppspirat.
Det var nemligen under de närmast efter Gustafs död följande åren som den
egentliga operett-stilen blef här mera bekant derigenom att de yppersta af dess dåvarande
alster successivt infördes på den svenska scenen. I den, redan af Gustaf beslutade,
men forst efter hans död färdigblifna nya dramatiska skådebanan uti det fordna De la
Gardiska palatset, invigd på Gustaf ll7 Adolfs födelsedag den 1 November 1793 med
dramen: ”Den svartsjuke neapolitanaren"*) och en ny opera: ”Alcides’ inträde i
verl-den” med musik af IläfTner, fann en del af dessa sångspel en i allmänhet ganska
lämplig lokal, medan sådane bland dera, som genom omfång och karakter mera närmade
sig de stora operorna, inlogo, jemle dessa, sin plats på operateatern. Utom det att
/
operett-stilen, ledigare, rörligare och för den större publiken lättfatlligare än den
heroiska operastilen, sådan denne framträdde i Glucks, Piccinis, Naumanns - och
Voglers praktverk, nödvändigt måste liilvimia sig vidsträcktare sympatier än denna,
medförde den äfven det goda, att den mera än operastilen inbjöd våra inhemska
komponister till efterföljd. Operetterna voro i delta afseende ett slags medlare och det
dröjde ej heller många år, innan äfven svenska arbeten i denna genre kommo till
uppförande och möttes af allmänhetens bifall. ,
r ^ t 1 11 •
Om vi tänka oss stadde vid året 1793 och derifrån kasta en blick tillbaka öfver
de tjugu år som då framrunnit sedan Stockholms opera-teater först öppnades, maste vi
förvånas öfver de jättesteg som tonkoosten och teaterväsendet under-denna tidrymd
hade tagit. Vid Gustaf UI:s Ironbestiguing saknade man här — enligt hvad förut
är visadt — visserligen icke alla begrepp om dessa glada och förädlande öiniogar,
men hvad man derom visste, hvad man i denna väg sjclf sökte åstadkomma, var dock
på det hela någonting oklart, obestämdt. ej fullt medvetet, synnerligast livad lealero
vidkom. Iloivet och de förnäma funno sina anspråk i detta afsecudc uppfyllde af en
medelmåttig fransysk trupps prestationer i ett gammalt otrefligt trädruckel; hvad i
musikväg för scenen de odödlige ilaljenska, tyska och fransyska mästarnc skapat var
här, åtminstone för den större allmänheten, alldeles okänd t; och när en bättre
sakernas ordning skulle inträda, när en operasccu, till likhet med dem som i Europas
öf-riga större hulVudstädcr funnos, här skulle inrättas: hvilka medel ägde man dcrtill?
hvilka krafter stodo konungen till buds lör at£ göra denna storartade tanke till eu
verklighet? — Månne några utmärkta lyriska ar/tisler, fråu utlandet inkallade för att här
bilda en stam-lrupp, inöfva inhemska talanger, ge sammanhållning och fart ål det hela?
I v
eller endast någon teatervan regissör, eller måhända uägon ined konstens sednare
utveckling närmare lörtrogen operakomponist? — Nej, intet af allt detta! — Eli ungt
fruntimmer, hvars fantasi sannolikt, aldrig tilllöreiic spelat med önskningar att som
operasångerska fira triumfer; tvänne tjensleinän, af hvilka den ene visserligen såsom poet
något arbetat lör scenen, men hvars egentliga framlidsvyer, lika med den andres, voro
riktade åt helt annat håll oeb slutligen en allvarsam kyrkans Ijenare, en organist — se
) Författad af konung Guttaf 111.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
