Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 49.
1857.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
5:e Årgången.
Stockholm.
7 December.
Sebastian Bach och hans Söner.
Konstnovell.
(Fri bearbetning efter tyskan).
Friedemann.
(Forts. fr. N:is 47 & 48.)
Dugen nalkades sill slul och utanför dörren till sin boning i Leipzig satt den
numera blinde Sebastian Bach vid sidan af sin maka, omringad af sina söner och döttrar;
endast de båda äldsta sönerna, Friedemann och Philip, felades.
Modren och dötlrarne voro sysselsatte med söm och stickning och hviskade endast
då och dä ett ord sinsemellan ; sönerna lyssnade till hvad fadren berättade om sin
ungdom och sina studier, isynnerhet hos den gamle hundraårige organisten Reiuken j
Hamburg.
Den nedgående solen belyste den stilla gruppen under den stora blomstrande
linden som beskuggade ingången till den gamla Thomasskolan, och skapade sålunda en
,tafla, hvars trogna förvarande på duken måhäuda skulle utgjort det värdigaste ämne
för den tidens störste målare.
Då blef fru Anna utkallad men återkom genast: vEll bref från Philip!” sade hon
glad till den gamle.
nHåhå !" ropade Sebastian förnöjd — ,;har unga herrn ändlligen tagit sig tid till
alt skrifva till sin gamle fader? jag började redan tro att han glömt bort sin skrifkonst,
alltsedan ban blef konsertmästare hos Haus Maj:t konungen af Preussen. Nå! låt böra
då hvad han skrifver!” Och fru Anna läste:
”Högtärade herr Fader!
Min ärade fader behagade tillgifva sin hörsamme son, för del att han på så länge
jcke skrifvit, och ej betrakta denna försummelse al min pliglskyldighet såsom en
bristande b arnslig tillgifvenhet eller, ännu värre, såsom en manquerande estime,
allden-stund end ast och allenast mina trägna embetsgöromäl afhållit mig Irån att så ofta som
jag önskade det, skrifva inin ärade herr fader till; ty i denna sköna och präktiga re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
