Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men innan flickan hann svara, skyndade en hög mansgestalt från klostergatan
öf-ver kyrkogården till kantorshuset. ”Friedemann!" utropade alla med en mnn, och nu
uppsteg äfven Sebastian.
”Salve!” sade Sebastian. ”Kommer du lör alltid?”
”Jag har hållit mitt ord”, svarade Fricdemann, roch med ditt samtycke blir jag här.”
Sebastian räckte stillatigande, men vanligt handen Al sin sen, och omfamnade
honom derpå med hjerllighel. Men sedan han helsa t sin moder och sina syskon, hvilka
välkomnande omringade honom, förde Sebastian honom i sitt rum, och frågade
allvarsamt och mildt: ”Huru du än må komma, välkommen! men hvad var anledningen til!
din hastiga och oförmodade hitkomst?”
”Att det icke allena är den gamla saken”, svarade Friedénrann, ”det, min fader,
kan du väl tro. Ack, på tretton år känner man icke ensamt vn smärta! tusen nya
hafva tillkommit, och en bland dem är lika bitter som denna första."
I
— Hvilken då, Fricdemann?
— Jag misströstar om att någonsin i min konst frambringa något verkligt stort.
Jag har endast trots, men ingen kraft att sätta emot de plågoandar, som aldrig lemn»
mig ro. Min mening var god, milt bemödande rent — och likväl har jag blifvil
smädad, hånad — och mitt sträfvande förlöjligadt!
— A( hvem, Fricdemann?
Friedemann teg några ögonblick; ändtligen fortfor han: ”jag blygs för mig
sjelf, att en elak dåres hufvudlösa prat förmält störa min verksamhet, och likväl
är det så. I Malle lefver en viss magister Txnij], hvilken, all sin okunnighet i
musikaliska ämnen oaktadt, anser sig vara ett stort lumen på musikens horizonl; han
skrifver recensioner, såsom de kalla del.”
7 %
"Ah", sade Sebastian, "sådant är ju endast dåraktigt, ocli jag är viss på alt herr
magistern icke skall sakna åtlöje.”
”Du misstar dig, fader", svarade Friedemann, "långt ifrån att le ål honom, fruktar
man hans ondska, och den som icke fruktar honom, fröjdas i sin skadeglädje öfver
den låghet, hvarmed han söker nedsätta äfven del ädlaste.”
• f
"Och sådant kan förvirra dig?" frågade Sebastian allvarsamt. "Jag tror mig ofla
ha sagt dig, att det ej ges något större bevis för vårt sanna värde, än uselhelens
vau-mäkliga anfall mot detsamma. "Aldrig lärde jag dig stolthet mot likar eller lägre stående,
men väl elt lugnt fasthållande af din ställning, äfven mot den mäktigaste, den
fullkomligaste — huru mycket mera då mot uselheten! Det är mannens första pligt — öfva
den, Friedemann, och ingen magister Kniff skall mera kunna förvilla dig på din bana.
Samtalet afbröts af Lina, som anmälde en fremmande.
nBon soirH ropade denne vid inträdet, i det han raskt gick fram till Sebastian och
räckte honom handen — ”bon soir chc?’ papa, kommer ni ännu ihåg mig sedan
Dresden ?”
Sebastian igenkände ej rösten, men Friedemann sade: ”Välkommen, Scherbitz;
hvad för er hit?"
"Diable!” skrattade Scherbitz —
nast igen er — och der ser jag ännu det ominösa molnet i pannan sedan 1737L
har föga förändrat er, mon ami; bara bli f vi t tretton år äldre. Jag för min d t SS
”är detta inte vår exhoforgauist? jag kände ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
