- Project Runeberg -  Ny tidning för musik / 1857 /
406

(1863-1857)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Med moralilelslealern uppstod nu pä en gång det franska lustspelet. De
dramatiska satirer och (arcer som hittills hade uppförts vid serskilda liilfiillen, kunde ej aktas
värda någon litterär kultur. Bazoehen. som i sina allvarsamma skadespel kunde Lä Ha
med passionsbröderna, afliölls ieke, såsom dessa, genom rrligjösa betänkligheter att
äfven uppfora komiska stycken. Delta sällskap bringade nu farcer, sadane man förut
cj sett, pä teatern, små lustspel, i hvilka karakterer uppträda, hemlade ur verkliga lifvel.
fulla af humor och komisk kraft, ungefär al samma art som drn spanska teaterns
mellanspel, men hvilka uppkommo långt sednare. Man använde mera omsorg på dessa
farcer än på sjelfva moralileterna. Dock har blott en hland dem, den mest berömda,
gjort epok och lörtlefval ända inpå var lid. Det nr farcen om " Muitre Paihelin, eller
Advokaten och klädeshandlaren", som tycks varit grundad på en pariser stadsaiiekdol.
Såsom dess författare nätnnrs en andlig, Pierre Blanchet, född ar 1459.

Pressen,

Sju sånger /nr Mezzosopran eller Banion med accomp (igncmc.nl al

piano/orle, af Jacob Axel Josephson. Op. 51. —

Stockholm, Abr. Hirsch.

Det var en tid, då man ansåg sångbarheten för en icke förkastlig, ja oumbärlig
egenskap hos sängkompositioner. Delta var en sak som kom sangare i allmänhet och
dilettanten i synnerhet väl lili måtta, men som ock medförde vissa svårigheter för
tonsättaren, som säg sig nödsakad all uppiinna melodier, eller åtminstone smakfullt dressera
redan frambringade. Numera bar bladet vandt sig: lonsätlanie ha insett hvilken
lättnad och tidsbesparing det medför att skrifva sånger utan sång, d. ii. ulan melodi,
hvilket ock balt den fordelen att mångdubbla komponisternas antal. För sångarnc hafver
del sig numera visserligen ej sa lätt som förut; men dol blir deras sak, och den som
icke följer med sin tid — såsom frasen lyder — får bii efter.

Under sadane förhållanden skall sångaren alltid kunna en viss tacksamhet då lian
påträffar tonsättare, hvilka icke behandla hans röst såsom en sekuudklarincll i en
ou-verlvr, utan efter naturens och smakens fordringar i allmänhet söka dana sina
arbeten-Bland dessa komponister kan man äfvrn räkna lir Josephson och har — med undantag
af en kort mellanperiod måhända — alltid kunnat det. Hans melodier äro väl ej
ständigt lika nya och friska, och hade isynnerhet stundom kunnat vidtala något mera
elasticitet i rvtinen — men de äro nästan alltid genomtänkta, sångbara och
sammanhängande; ackompagnementel livarken springer bort. med sången eller dödar den, och
är likväl ej tomt, ej betydelselöst. Det slår merendels i afpnssadt förhållande till säng-

partiet, utan alt förlora i sjelfständighel.

• •

Afven på närvarande arbete kan delta tillämpas. Man finner ej något stycke som
står der för alt fdla arket: dock svnas oss N:o 3 och -4 något mattare och mera
en-Ibrmiga än. de öfriga. Såsom mest lyckade betrakta vi N:o 2, 5 och (i, och del bör
ej belvillas all detta \erk skall linuu samma sympatier som man skänkt dess föregån-

gare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:24:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ntfm/1857/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free