Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
%
#i <t.
— men du har ej känt mig, min smärta var för dig så namnlös som jag sjeif. Här
står jag nu och önskar förgäfves ett ögonblick af ditt lif tillbaka, för alt kunfia säga
dig: förlåt min halsstarriga Lystnad, min olack för öppenhet och vänskap! du är död,
och den gamle musikanten är nu så fattig, att hau icke ens eger eu tår för den
hä-dangångnc vännen!”
Han satte sig bredvid Theodors lik och blef sittande der hela dagen, till dess
skymningen inbröt, då den gamla värdinnan fann honom darrande och hälft fÖrstelnad
af köld. Hon erfor nu Theodors död, och log medlidsamt den gamle med sig ner i sitt
varma rum.
I ungefär två år hade gubben och Theodor lefvat tillsammans, och ynglingen hade
med det lilla han kunnat förtjcna genom porträttmålning samt då ocn då genoin en
teckning för någon bok- eller konsthandlare, nödLorfiigl försörjt den gamié och sig
sjeif. - , . .
Den gamle var helt utblottad, beloppet af de penningar Theodor efterlemnat,
endast ringa, och hans värdinna, åt hvilken han anförtrodde detta, gaf honom del
välmenta rådet att vända sig till en fattigförsörjningsanstalt, för att finna en fristad.
Men méd ovilja förkastade gubben delta förslag och svarade: ’*nej ! jag vill till
Hamburg!”
Värdinnan sade lör sig sjeif: ”iill Hamburg? herré Gud, Hariibufg äb långt från
, och innan déri gamle männen kommer dit, lär han väl få göra en helt aiinah
résa.*
Men redan följande dagen tycktes han hafva förgätit sin föresats; såsom Förut,
jhnad han funnit sin unge vän, genomströfvade han Berlins gator, och då han i något
hus eller på hågot offentligt Ställe hörde musik, Stannade han lyssnande, ja, ofta smög
bah sig iii i försalarne i de hus der man musicerade. Husfolket tillät delta gernä, ty
i de flesta hus var lian känd sedan förut; mången gladde sig alt återse den gamle
blbsikäntén, som de sedan två år icke afhört och derfor trott vara död.
En afton då han befann sig på ett dylikt slröftåg, stannade hän utanför ett
präktigt palats, från hvars salar han hörde musik. Enligt sin vana ville han gå in, men
portiern tillbakavisade honom barskt. Sålunda blef han stående utanför, utan att ge
akt på dén skarpa nattvinden, lyssnade uppmärksamt och mumlade stuudom: ”förträffligt!
herrligt !h
Då kom en lakej i rikt livree utför den breda trappan för att uträtta en tillsägelse
till portiern; då han blef varse den gamle, ropade han vänligt: ”se der ha vi vår
gamle musikant! lefver du än, min gubbe? jag har inte sett dig på länge, välkommen
åler, men hvarför står du der i kölden och skallhar med de få tänder du äunu kan ba
qvar?”
”Herr portiern ville inte släppa in mig”, svarade gubben.
”Herr portiern är en åsna! bry dig ihle om honom, ulan kom opp med mig, der är
det godt ofeh varmt, och ött glas vin skall du ock få, så att du tiuar opp. Du må
tro att en mycket förnäm och berömd musikant är hos herrskapet i afton, der är stor
konsert — nå, kom nu!” Dermed log han gubben under armen och förde honom
uppför trappan samt ropade i förbigåendet ål portiern: ”hör på, du! låt gubben en annan
gång passera obehindradt! det är inte någon tiggare, utan den gamle musikanten, som
bara kommer för att höra på musiken, och herrskapet har tillåtit honom slippa in”.
Sedan de anländt till förmaket, som iåg utanför konsertsalen, förde lakejen gubben
till en beqväm stol nära kaminen, ditflyttade ett litet bord ocli sade: *Se så, min
gubbe, sätt dig här och var stilla, jag skjuter en skärm framför, så alt ihgen ser
dig, här han du höra alltsammans, och ett glas vin skali du få när jag kommer
tillbaka.”
Och ded gamle sall ocb lyssnade med hänförelse till harmouierna som klingade
från salen. Förmår någonting återlifva ett forslelnadt hjerla, sedan till och med
kärlekens makt ej förmått det, så är del toukonsten i dess renhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
