Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skola bos personer med känsla ocb förstånd göra lycka, men svårligen vinna örat,
så vidt detta vill njuta för sig sjelft, utan alt låta hufvud ocb hjcrta deltaga i sitt nöje.
”Ali nyare musik behandlas på tvåläldigt salt: antingen betraktar man den såsom
en sjelfständig konst, utbildar den i sig sjclf, utöfvar ocb njuter den med det
förfinade yltre sinnet, efter italienarens sed; eller ock sätter man den i rapport med
förstånd, känsla, lidelse, och bearbetar deu sä, alt den tar flera menskliga själskrafter i
anspråk, såsom fransmän, tyskar ocb alla nordländare gjort och alltid skola göra.”
’Endast genom denna betraktelse, såsom genom eu dubbel ariadnetråd, kan man
reda sig i den nyare musikens historia och i parlistriderna, då man nemligen noga
betraktar båda arterna i den punkt hvari de skilja sig från hvarandra, och tillika un-
dersöker, huru de på vissa orter, på vissa lider, uti vissa individers arbeten sträfva
alt komma i förening och stundom för ett ögonblick verkligen sammanfogat sig, men
sedan åter åtskiljts, fast icke ulau att mer eller mindre hafva meddelat hvamudra
något af sina egenskaper, bvarefler de i underbara ramifikaliouer, som i sina
hufvtidgre-nar mer eller mindre närmade sig hvarandra, ulbredt sig öfver jorden."
rDet gifves måhända ingen komponist, livars arbeten uppvisa eu fullkomlig ocb
genomförd förening af båda egenskaperna ; ehuru det ej kan ifrågasättas, atl den finnes
och nödvändigt måste finnas i de bästa mästares bästa verk.”
Till Musiktidningens ärade Abonnenter.
Musiktidningen afslutar med detta nummer sin femte årgång, och får utgifvaren
tillika anmäla, att den under nästkommande år icke kommer att fortsättas. En återblick på den tillrygglagda banan visar oss den glädjande företeelsen, att tidningen
derunder, med få undantag, alltid lyckas bibehålla sin publik, hviken med intresse följt
dess verksamhet. Att detta intresse hos flertalet af läsarne icke upphört; derpå har
utgifvaren fått mottaga mångtaliga bevis, samt begagnar detta tillfälle att för bladets
vänner förklara sin lifliga tacksamhet.
Musikliduingeu har mindre baft för afsigt att utgöra jelt egentligt prgau för dagens
tilldragelser inom sin sler, än fastmer att under publicistisk form söka grunda eo
inhemsk musikalisk litteratur, hvilken visserligen ej delade de egentligen publicistiska
orgatiernas allmännare spridning, men möjligen icke heller deras försvinnande med
dagen hvilken de representerat. Hon åsyftade en medelväg mellan den strängare
konstvetenskapens och deu flyktiga dagsnotisens områden: hon inuehåll sålunda såväl
i originaluppsatser som i bearbetningar al utländska källor en ej obetydlig fond af
konslfiiosofiska ocb historiska, biografiska, kritiska och bcllcLrisiiska ämnen, till hvilka
den enskilde musikvännen ej ulan väsendtiig uppoffring af tid, möda ocb kostnad skulle
kuunat bereda sig tillgång, hvarjen\le ej heller dagens företeelser uti in- ocb utlandet
lemnats förbigångne. Äfv^en hafva redogörelserna för mera betydande företeelser
snarare sökt antaga karakteren af ledande artiklar, äb af hvad mau vanligen kallar
recensioner; iifvensom man, i anseende till den musikaliska konstens många och nära
beröringspunkter med deu speciell dramatiska, älven åt denna serskildt egnal mången
historisk blick.
Sedan bladet under en tid af fem år sökt verka i denna anda, anser del sig icke
hafva alldeles förfelat det mål det cfterslräfvat. Det biträde som hrr Wilh. Bauck,
Leonh. Höijer samt den aktade signaturen fimn egnat bladet, har förnämligast härtill
bidragit, och far utgiivaren till dessa herrar offentligen hembära sin varma gärd af
er-käusla.
_____________________________________________________________________Ut# i/vuren.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS ISAAC MARCUS, 1857.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
