Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t
mindre en liflig fantasi, än fastmer en sann, om än icke glödande känsla och i
allmänhet en reflexiv, allvarlig anda. Mclodifluss är hvad man ännu kunde önska. Ett
undantag härifrån bildar den vackra elegien; för öfrigt värdera vi mest ”Inpromptu’, som
i afseende på harmoni och karnkterisl’k eger elt merLän vanligt intresse.
Stor Septett, arrangerad för piano och fyra händer, komponerad af L. v.
Beethoven, Op. 20. Stockholm, Abr. Hirsch.
Äfven snillet har sin vår, sin höst. Hösten är ej mindre skön, ej mindre
poetisk än våren, men denna poesi skapar inga nja illusioner, den leiver blott i
återblicken efter de försvunna. Dess romantik kläder sig derföre ej mera i försmältande,
men i skarpare färger, humorn är ej längre så lekande, men mera djerf, stundom
bitter.
Med rörelse, med vördnad betraktar konstvännen produkterna af Beethovens höst:
denne ande var för mensklig lör att ej väcka de mest lefvande svmpatier, för
gudomlig för atL tillåta dem yttra sig i elt förtroligt närmande. Men det var ock en period
dä denna store ande ännu ej bar delta dystra, stränga drag, dä han ännu vaggade
sig i ljufva drömmar och befolkade naturen med ljusa, leende gestalter. Del var
Beethovens vår.
Äfven i denna period skänkte oss Beethoven många herrliga verk; såsom
representanter för det vokala och instrumentala gälla dock utan trifvcl Adelaide och
Septetten. Adelaide har redan länge äfven hos oss varit allmänt älskad och spridd; Septetten
åter, som endast sällan kan få höras i sin ursprungliga form, måste genom
arrangementer, förnämligast för piano och fvra händer, göras tillgänglig för en större
allmänhet. Då delta arbete måhända är det mest populära större instrumentalverk som
finnes, så saknas naturligtsvis ej mångahanda arrangementer; bland de tre kända
bear-betningarne å 4 mains,’ af Czerny, Mockwitz och Reinicke, är den sistnäinde, enligt
vår åsigt, företrädesvis lyckad: den är ej sä belastad med stämfördubblingar som den
Czernyska, och utmärker sig framför det i öfrigt förträffliga Mockwitzska arrangementet
genom ännu strängare trohet; för den med partituret obekante är antydningen af de
ursprungliga inslrumenterna vid mera karakteristiska soloslällen, hvilken förr ej egt
rum, af mycket intresse. Denna bearbetning är det som, i en serdeles vacker edition,
utgifven från hr Hirschs officin, nu erbjudes allmänheten.
Diverse.
% t
Goethe har i sina anmärkningar till nRameaus Neffen under rubriken ”Musik”
följande märkvärdiga yttrande:
”Efter tonkonstens sorgfälliga utbildning i flera länder måste denna skillnad
framträda, och den är ännu beslåndande. Italienaren beflitar sig om den ljufvaste
melodi, den klaraste harmoni, han njuter af samklangen, af rörelsen såsom sådan, han
rättar sig efter sångarens organ och förstår att på det lyckligaste sätt framlyfta hvad
detta kan åstadkomma bäst och fördelaktigast, samt derigenom tillfredsställa det bildade
italienska örat. Dock skall han icke undgå förebråelsen all icke hafva gjort fullt afseende
på sin text, då han till sin sång i allt fall måste ha en text.”
”Det andra partiet åler vinnlägger sig mer eller mindre om den mening, den [-känsla-] {+kän-
sla+} eller lidelse som skalden uttrycker, och anser för en pligt att täfla med honom.
Sällsamma harmonier, albrutna melodier, våldsamma utvikningar oeli ölvergångar upp-
sökas, for att uttrycka hänförelsens, ångesteus, forlviflans utbrott. Dessa lousätlare
#
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
