Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25 februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTEN TILL SÖNDAG
83
oförnuft var förnuftigt, det var dock en hel och
fullkomlig stund av lycka. Det skall väl vara något värt.
Vi berättade växelvis historier för varann intill
sena kvällen. Det är den enda gången i mitt liv jag
erfarit något, som, förmodar jag, kan liknas vid det
konstnärliga skapandets glädje. Hela mitt långa liv
var bara ett material att skapa en historia av för denne
främling.
Jag påminde honom att han visat mig medlidande
sist men erkände att jag icke sörjde min man. Jag
sade, att när man på begravning och sorgvisiter
beklagat min sorg, tänkte jag alltid: varför talar ni
jämt om min sorg? I detta sammanhang är väl jag
inte så viktig. Det är ju han, som är huvudpersonen.
Jag har ingen egen sorg, jag sörjer bara hans sorg
över att behöva dö vid femtio år, att inte ha fått känna
vad det är att vara frisk ett enda litet tag först. Men
detta har jag inte vågat säga till någon människa
förrän till er nu.
Den sorgen, sade jag, har jag kvar än. Ofta stinger
det till i mig av medlidande, och jag tror aldrig jag
kommer att känna mindre vemod än jag gör nu vid
tanken på detta, som kallas att gå bort, snarare mera.
Och han bröt upp så manligt, vet ni, det kom fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
