Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25 februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
ELIN WÄGNER
något hos honom, som jag inte sett så mycket av förut,
tapperhet.
— Jag tänker att även ni har varit tapper, sade
lian, ni som varit sjuksköterska i så många år. Han
ville hellre tala om mig än om min man.
— Inte har jag varit tapper alltid, sade jag. Jag
har inte heller talat om för någon människa hur jag
gjorde uppror i min själ, när jag först insåg att jag
hädanefter bara skulle bli sköterska och högläserska
och sällskapsdam och inte hustru. Det var en sorg i
kulörta kläder, och då kunde man ha beklagat mig
för att jag miste min man, men det gjorde man inte.
— När var det?
— För omkring tio år sen.
— Ni har bara fått ge och ingenting fått igen, sade
han, och han såg åter så där gränslöst medlidsam ut,
att jag skämdes.
— Inte bara, sade jag. Det är nog sant, att min
mans kärlek sökte sitt, men den sökte det hos mig.
Det är på sätt och vis en utsökt gåva, det förtroende
den människa visar, som alltid tar emot utan tanke
på att någon ömsesidighet kan vara nödvändig.
Sedan jag sade detta en förvårkväll i skymningen
vid ett middagsbord med halvt nedbrunna ljus och
blåa skuggor och röda vinreflexer över duken, har det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
