Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25 februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTEN TILL SÖNDAG
85
hänt mycket. Jag skulle icke säga det nu. Jag förstår,
att det skydd min man gav mig, sin hustru, var så
fullkomligt, att jag aldrig förstod, att jag var skyddad.
Dessutom förstår jag mycket bättre nu vad en
beständighet som hans betydde, även om det var en
beständighet i att fordra närhet och vård.
— Och nu, när det skedet av ert liv är över? sade
mannen mittemot mig.
Jag svarade inte. Jag minns att jag satt och lekte
med vinglaset, så att de röda reflexerna dallrade över
duken. Han lade sin hand över dem, som man gör,
när man fångar en solkatt, och jag flyttade på glaset,
och det gav alltid en anledning att säga något om,
att jag var svår att fånga, eller så.
Jag sade: — Tala nu om något själv. Han njöt lika
mycket som jag av att få göra det. — Ni skall veta,
sade han, jag träffar sällan, åtminstone här, andra än
dem, som begär något av mig, råd och upplysningar
och hjälp. Därför är detta så sällsamt.
Jag tänkte för mig själv, att han ännu aldrig i
sitt liv träffat någon, som begärt så mycket av honom
som jag.
Han berättade mig mångahanda om sitt liv, jag
borde ha lärt mig mera därav än jag gjorde. Han
hade ett så älskvärt sätt att skämtsam, blyg och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
