Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5 mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
ELIN WÄGNER
många olika meningar hade i början gjort sig
gällande. Slutligen segrade de, som ville upplösa
föreningen, och vid omröstningen var det bara en enda
medlem, som vågade rösta mot åtgärden. Hånfull
anmärkning från redaktionen: när inte fredsdamerna
kan hålla sams, hur ska man då våga nedskriva
försvaret?
Att läsa detta kändes som att läsa sin dödsannons.
En social dödsannons åtminstone. Det var ju min
fredsförening, jag hade stiftat den på tillsägelse av
Karola, och i tio års tid varit ordförande och
skattmästare, hållit sammanträden i min salong och
inbjudit och tagit emot föreläsare. Förut hade mina
kamrater i styrelsen låtit mig leda i allt, nu upplöste
de min förening utan att ens tillfråga mig om min
mening, utan att ens kalla mig till sammanträdet.
Vad trodde de? Kanske att jag satt inburad, att jag
var för förvirrad att läsa eller svara på brev? Om
jag varit hederligt död, hade man åtminstone hållit
ett minnestal över mig, nu nämndes jag ej ens.
Jag blev verkligen mycket upprörd, och jag gav
min indignation fritt lopp i visshet om, att Karola
skulle gilla, att jag reagerade mot denna kränkning
av mitt människovärde.
— De vågade inte välja om mig till ordförande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
