Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15 mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
ËLIN WÄGNE]R.
Karola visade mig den stora artigheten att ha sopat
sitt bord och sitt sinne rent från arbete, tills jag kom.
Hon förstod att skapa en fullkomlig frid omkring oss
för ett par timmar. Ett avlägset sorl av röster,
tamburringningar och telefoner hördes, men den
utomordentliga personalen hejdade allt.
Vi talade förstås om den välsignade processen, och
jag berättade för henne, att min sak stod bra nu, och
att jag med säkerhet hoppades att vinna.
Det blev hon verkligen rörande glad åt, men hon
försökte ändå intala mig mod att bära en möjlig
missräkning genom att säga, att djupare sett var det inte
så avgörande, om jag vann eller förlorade. Hon
förstod icke, att denna högstämda uppfattning, som en
sekund varit min, tål jag icke att få mig påtvingad
av någon annan.
— Vänta du Karola, sade jag bryskt, tills någon
stor olycka träffar dig, så får du se hur beroende man
är. Eller om du kom i en sådan här konflikt som jag
mellan dina egna krav på livet och dina barns krav
på dig.
Karola sade med låg röst, som om hon anförtrott
mig sin djupaste hemlighet, vilket hon kanske gjorde,
att man var icke så beroende som jag trodde, när
man insett, att man själv inte var något absolut av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
