Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5 april
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
ËLIN WÄGNE]R.
hon klippt sig? vilket fru Karlsson måste medge.
Därmed var på något vis hennes elaka avsikt bragt i
dagen, och den anklagades vänner gladdes, när hon
snopen fick avträda ur salen och ge rum för
expressdrängen. Jag gav särskilt akt på en ung man bredvid
mig, som andlöst följde förhandlingarna.
Han liksom jag var alldeles ursinnig på en herre
i salen, som stod mittemot advokaten vid skranket.
Han ville absolut ha flickan till så stor brottsling
som möjligt. När Karlsson berättade, hur hon stulit
ett par klänningar ur altifinpåsar och sen blåst upp
påsarna, så att de såg fulla ut, då sade han: —
Vilken förslagenhet, den förvärvar man endast genom
mångårig vana. Han ville också ha noga reda på
hennes förflutna liv och dess mörka punkter och
hörde expressdrängen på dem. Flickan stod där och
lät allt gå över sig, men då åklagaren började tala
om hennes olika fästmän, blev hon rasande och tog
några steg mot honom, så att vi alla höllo andan,
alla utom hennes konstapel, som försjunkit i
behagliga drömmerier. Men hon gjorde intet försök att
slå, hon bara ropade ut över salen: — Vem är det,
som anklagar mig?
— Seså, sade domaren, det är allmänna åklagaren.
Advokaten yrkade på en lindrig straffsats med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
