Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5 april
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATTEN TILL SÖNDAG
177
hänsyn till förmildrande omständigheter. Hon ansåg
att det hos den häktade fanns ambition att hålla sig
uppe, och att där fanns virke till ett annat liv.
Domaren frågade ironiskt, vad hon stödde denna
förmodan på.
— Jo, sade advokaten, jag kände henne förra
sommarn, då hon låg i Lilljansskogen om nätterna, och
hon lade upp papiljotter varje kväll.
Domaren smålog som om det varit ett skämt, vilket
det icke var.
Plötsligt reste sig den unge mannen bredvid mig
och sade: — Jag ska gifta mig med henne, så fort
hon blir fri!
Flickan vände sig snabbt om, och jag såg för
första gången hennes ansikte, nu genombävat av en
mäktig häpnad som inför något underbart. Och väl
måtte hon vara gripen av en stor förundran, det var
redan jag. Henne tillföll den stora, milda,
underverkande kärleken, henne!
Det blev åtta månader, och flickan föll ihop
gråtande. Den unge mannen ropade: — Då hinner jag
bygga färdigt vårt hus. Under ett ögonblick vände
jag huvudet åt hans håll, när jag sedan tittade efter
advokaten, var hon borta med flickan och konstapeln.
Det dröjde länge, innan hon tittade in i dörren
12. — Wägner, Natten till söndag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
