ANDE nar sig möjligheten av en mångfald nya betydelser av a. Vinden såsom bärare av alstrande krafter tänkes stundom som en vinddemon. Därav framgår betydelsen av demon för a. Hos grekerna förelåg föreställningen, att vinddemoner alstrade kvinnans fruktsamhet. Även mannens sperma tänktes innehålla pneuma i betydelse av livssubstans. Orfikerna tänkte sig själen föras av vindar till människorna. Och vid döden bortryckte stormvindar de döendes själar. Nära betydelse av a. såsom bärare av själen till människan står betydelsen av a. såsom »människans själ eller ande», d.v.s. den högre, gudomliga, himmelska delen av människan. Härmed sammanhänger i den grekiska mystiken tredelningen av människan i kropp, själ och a. Betydelsen av a. såsom alstrare av liv och kraft går stundom över i betydelsen att pneuma och dess latinska motsvarighet spiritus betecknar gudaingiven inspiration". Även denna tänkes beledsagad av storm och vind ävensom av eld och ljus. Denna inspiration fattas stundom mycket konkret-naturalistiskt. Pytian i Delfi tänktes i sitt underliv mottaga den ur rämnan i jorden uppstigande pneuman och så inspireras eller fyllas av gudomen, som talar ur henne. Även då denna inspiration tänkes på ett mera »förandligat» sätt, såsom i nyplatonismen och gnosticismen, finnes ändock kvar ett underlag av konkret-naturalistisk föreställning. Inspirationen eller bestigandet av andelivets höjder tänktes nämligen här som upplysning (grek. çwrıouó;, fotismo’s). 2. Att det bibliska begreppet a. har vissa beröringspunkter med förut nämnda allmänna föreställningar om a., framgår av Joh. 3:8: »Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet icke varifrån den kommer, eller vart den far; så är det med var och en som är född av Anden». Detta bibelord använder det grek. ordet pneuma med dess urspr. dubbla betydelse av »vindens blåsande» och »ande». Samma betydelse ligger i det gammaltestamentliga ordet för a., rach. Så tänkes denna bortrycka människan såsom vinden bortför ett blad (2 Kon. 2:16, Hes. 3:12, 14). Det är stor 83 kraft i dess verkan, så att den sätter människor i stånd att utföra utomordentliga ting. Rûach framträder i profetisk extas (1 Sam. 10:5 f.), tungomålstal (4 Mos. 11: 25 ff.) och under av alla slag. Å sistnämnda ställe uttalar Moses den önskan: »Ack att allt Herrens folk bleve andeuppfyllt, därigenom att Herren läte sin ande komma över det». Denna önskan går i uppfyllelse genom Messias i den eskatologiska tiden (Joel 2: 28 ff.). Denna rach är en kraft, som utgjutes (ib.). Den är tänkt som en fysiskhyperfysisk storhet och kan därför förmedlas genom handpåläggning* (5 Mos. 34: 9). Stundom framställes den i G. T. såsom förmedlare av sedlig-religiös kraft, kraft till det goda (Hes. 11: 19). I denna mening är rûach Guds helige A. (Ps. 51:13; Jes. 63: 10). I senjudendomen inträder en hellenisering av de gammaltestamentliga föreställningarna. (Jfr Hellenismen.) Dock är att märka dels att tanken på rûach som Guds helige A. efterverkar, dels att denna helige A. stundom personifieras och framträder som förespråkare och paraklet. G. T. såg fram mot A:s utgjutande över allt folket i den eskatologiska tiden. Enligt N. T. har detta utgjutande skett över Guds folk, de kristna, som därmed redan stå i sluttiden. Enligt Apg. 2: 1 ff. är A:s utgjutelse på pingstdagen kyrkans början. I skildringen därav ingå sådana äldre, med föreställningen om A. förknippade motiv som eld (eldstungor) och tungomäålstal. Men dessa äro blott tillfälliga tecken på A:s utgjutelse; all vikt ligger på denna som bevis för det väsentliga att sluttiden redan inbrutit. I besittning av A:s eskatologiska gåva är kyrkan själv en eskatologisk storhet. (Jfr Eskatologi.) Med A. är den eskatologiska tiden en redan närvarande storhet. Med »andlig» förstås därför icke blott det, som är verkat av A. utan även det som bär den tillkommande tidsålderns väsen. I denna mening talar Paulus om »en andlig kropp» (1 Kor. 15:44), »andlig mat» och »andlig dryck» samt en »andlig klippa», som är Kristus (1 Kor. 10:2 ff.). Mångfaldiga äro de andliga gåvorna, tungomäålstal, uttydandet därav, profetia, skiljande mellan andar, lärande 84