AUGUSTANAKYRKAN oförändrade och förändrade augsburgska bekännelsen* (Confessio Augustana Invariata och Variata) fingo samtidigt rätt att existera inom dess område. Riksständerna erhöllo med vissa undantag befogenhet att bestämma religionen inom sina länder enligt principen cujus regio, ejus religio (dens land — dens religion). Undersåtar, som icke ville antaga sin landsherres religion, fingo icke religionsfrihet men hade rätt att fritt utvandra med sin egendom. De världsliga riksständerna kunde övergå från den ena konfessionen till den andra. Denna möjlighet medgavs dock ej de andliga ständerna i Tyskland, där katolicismen alltjämt skulle vara den enda religionen. Om en katolsk prelat övergick till protestantismen, skulle han avlägsnas från sitt område och sitt ämbete. Det var det omstridda »reservatum ecclesiasticum» (det kyrkliga reservatet), vilket i sinom tid ledde till 30-åriga kriget och som tryggade katolsk riksdagsmajoritet i Tyskland ända till sekularisationen genom Napoleon. Om religionsfreden sålunda gjorde slut på den katolska kyrkans enhetliga tvångsmakt över Europa och fastställde Luthers reformation som en förblivande faktor, kringskars dock lutherdomen hårt genom freden, trots att lutheranerna då utgjorde 70 proc. av Tysklands befolkning. Litt.: G. Wolf, Der Augsburger Religionsfriede (Stuttgart 1890); Der Augsburger Religionsfriede vom 25. September 1555. Kritische Ausgabe... von K. Brandi (2 ed. Göttingen 1927); H. Hermelink und W. Maurer, Reformation und Gegenreformation (2 ed. Tübingen 1931, s. 169 ff.). V. Lm AUGUSTANAKYRKAN (Augustana Evangelical Lutheran Church) är ett av svenska emigranter år 1860 grundat lutherskt kyrkosamfund i Förenta staterna som ända till år 1948 kallade sig Augustana Evangelical Lutheran Synod. Alltifrån emigrationens egentliga begynnelse på 1840-talet strävade nybyggarsamhällena efter andlig gemenskap. Den första församlingen organiserades 1848 i New Sweden, Iowa, med en senare prästvigd lekman som ledare. Den egentlige organisatorn av det kyrkliga livet bland emigranterna 231 E blev pastor L. P.E s björn, som emigrerade 1849 och 1850 grundade »moderförsamlingen» i Andover, Ill. Tillika med norska präster anslöt han sig 1851 till den av engelsktalande församlingar bildade Evangelical Lutheran Synod of Northern Illinois. Viktigare var att han lät tillkalla den skånske väckelseprästen T. N. Hasselquist, en fast karaktär och en boren organisator, som blev en ledande kraft i a. ända till sin död 1891. På grund av de engelsktalande lutheranernas mera liberala läroåskådning sammanslöto sig i Clinton, Wisconsin, den 5 juni 1860 36 svenska och 13 norska församlingar (med 27 pastorer och 3.747 medlemmar) till Skandinaviska evangelisk-lutherska Augustanasynoden, så kallad efter Augsburgska bekännelsen (Confessio Augustana), som den nybildade synoden betraktade som sin ledstjärna. Genom medel från Sverige, bl. a. rikskollekter, finansierades till stor del verksamheten. 1870 lämnade norrmännen synoden, som nu blev helt svensk. A. var ursprungligen svenskspråkig, men engelskan fick snart nog allt större utrymme. Efter första världskriget har engelskan blivit gudstjänst- och undervisningsspråk. Därmed ha också församlingarna börjat rekryteras ur många olika nationaliteter. A. har sina rötter i svenska kyrkan. Dess handbok har hittills till stor del utgjort en översättning av den svenska, och dess psalmbok (The Hymnal) innehåller många svenska psalmer. Även i lärouppfattningen ansluter sig a. till samma bekännelse som svenska kyrkan, såsom framgår av samfundets namn. Den teologiska forskningen och undervisningen orienterar sig också alltmera åt svensk teologi. Fromhetslivet inom a. präglas alltjämt starkt av den nyevangeliska väckelsen, sådan denna framträdde i Sverige under 1800-talet. Den lutherska bekännelsen upprätthålles strängt, ej minst inom lekmannavärlden, men arbetsformer och även förkunnelsen ha påverkats av den reformerta omgivningen. På sistone ha även röster höjts för en mera sakramental utformning av gudstjänstlivet. Den svenska 232