BRODER Jesper Brochmand. Kobberstik. og stod til sin død ubestridt som den danske kirkes største skikkelse. Han var fremragende som administrator og repræsenterede i en alvorlig og farefuld periode den såkaldte »bodsfromhed», der tilsigtede at hæve det moralske liv hos den enkelte og i samfundet. Et karakteristisk udtryk for hans strenge, men kraftfulde fromhedstype er hans »Sabbati Sanctificatio» (1—2, 1635 —838), »Brochmands Huspostil», som i et par århundreder hørte til de mest udbredte andagtsbøger i Danmark. Litt.: D. G. Zwergius, Det siellandske Clerisie (Khvn 1754, s. 169—273); Historisk Calender, ed. af L. Engelstoft og J. Møller, 3 (Khvn 1817, s. 193—276); E. F. Koch (i Kirkehistoriske Samlinger 2. R. 3. (Khvn 1864—66, s. 667—788); J. Oskar Andersen, Holger Rosenkrantz den Lærde (Khvn 1896, passim). B. K. BRODER (hebr. ach, grek. &ðsAp6c) kallades i det gamla Israel icke endast söner till samma fader, utan också släktingar, stamfränder, landsmän. Eftersom religionsgemenskapen och folkgemenskapen sammanföllo, fick ordet även betydelsen trosförvant. Under senjudisk tid skilde man mellan b., trosförvant, och nästa, landsman (jfr Luk. 10: 27 ff.). I N.T. återfinner man dels det äldre språk- 447 bruket, t. ex. Matt. 5:22f., dels det senjudiska, t. ex. Matt. 12:50; Mark. 3:35 och Matt. 23:8; Luk. 22:32. Enligt Apg. tilltalade apostlarna sina judiska landsmän som »bröder» och tilltalades av dem på samma sätt, t. ex. Apg. 2: 29, 37 (själva uttrycket &vðpsg depo, i äldre övers. »I män och bröder», är klassisk grekiska, icke ordagrann övers.). Bland de kristna blev b. snart, vid sidan av heliga, troende o. s. v., allmän benämning på medlem av församlingen. Redan Paulus talar till och med om »namnbröder» (jfr vårt, namnkristna, 1 Kor. 5:11). Teologisk innebörd fick ordet b., då Kristus i egenskap av den förstfödde bland många bröder (Rom. 8:29; Hebr. 2: 11 ff.) blev en borgen för dessas frälsning. Trots att benämningen b. var i bruk också inom icke-kristna hellenistiska kultsammanslutningar, uttalade sig hedningarna ofta ironiskt om denna kristna självbeteckning. Men andra betygade sin respekt för de kristna just för att de i sitt liv förverkligade äkta broderlighet, och några, av stoicismen påverkade, apologeter prisade kristendomen som den religion som i handling bemötte alla människor som bröder. Under tredje århundradet började bruket av b. i betydelsen kristen försvinna. Det blev nu prästerna som voro bröder inbördes, även om de samtidigt började sinsemellan använda tilltalsordet dominus, herre. Senare kom b. till rik användning inom munkordnar och olika slag av kyrkliga bróödr askap*. Det togs i anspråk av »det gemensamma livets bröder», »>den fria andens bröder och systrar», »Brödraförsamlingen» o.s.v. och förekommer fortfarande inom religiösa riktningar som söka återuppliva den urkristna fromheten. — Den franska revolutionens krav på broderskap går tillbaka på stoisk filosofi. Schillers dikt »An die Freude», som inspirerat Beethoven till finalen i den kända nionde symfonien, röjer en egenartad sammansmältning av stoisk och kristen broderstanke. Litt.: J. Pedersen, Israel 1 (2 ed. Khvn 1934, för G.T.); H., Strack—P. Billerbeck, Kommentar 448