SPRÅKFORM OCH STAVNING Artiklarna återges på svenska, danska eller norska. Artiklar av finskspråkiga författare återges på svenska och av isländska på danska eller svenska. I de danska artiklarna användes dansk nystavning enligt rättskrivningsreformen av 1948. I de norska artiklarna tillämpas rättskrivningen av år 1938. Norska artikelförfattare använda både bokmål och nynorska. I det senare fallet äro för svensktalande svårbegripliga ord inom parentes översatta till svenska. Grekiska ord återges som regel med grekiska bokstäver. I vissa fall förekommer dock transkription med latinska bokstäver. Vid stavningen av hebreiska ord har den hebreiska skriften återgetts enligt ett något förenklat system, bokstav för bokstav. Av de bokstäver om vilka någon tvekan kan råda, återges gutturalerna N och >» med samma tecken (’), medan n tecknas med ch; q betecknar emfatiskt k-ljud och W återges med sh eller sch. Tonvikt anges, där så ansetts behövligt, med accent omedelbart efter den betonade stavelsens vokal. HÄNVISNINGAR Uppslagsorden återges alltid på samma språk som artiklarna. Dessutom finnas uppslagsorden med hänvisning upptagna även på de båda övriga i verket använda språken. T.ex. Dop, se Dåb; Dåp, se Dåb; Embede, Embete, se Ämbete; Frälsning, se Frelse. I de fall då den alfabetiska placeringen av ett uppslagsord blir densamma i alla språken, har dylik hänvisning dock icke ansetts nödvändig. T.ex. Begravelse, Billede, Gudstjeneste. Med hänsyn till att á i de danska och norska alfabetena placeras sist, ha särskilda hänvisningar införts för uppslagsord på dessa språk som innehålla å i första stavelsen. Artiklarna ha i sådana fall, oavsett på vilket språk de äro skrivna, placerats enligt ordningen i det svenska alfabetet. T. ex. Dåb, Håb. * efter ett ord anger att detta har egen artikel, ägnad att komplettera den artikel från vilken hänvisningen göres.