KUOPIO STIFT Cederström den främste förvaltaren av denna tradition. Vi finna hos honom naturalistiska samtidsmotiv med religiös grundton (»Begravningen i Alsike» 1883, »Frälsningsarmén» 1886, »Baptisterna» 1887), bibliska motiv, gärna med figurer i samtidsdräkter (»Kristus predikar för fiskarna», 1895), samt motiv ur den svenska kyrkohistorien (»Ansgarius predikar kristendomen», tävlingsförslag till Nationalmuseum 1887). Endast Ernst Josephsons konst lyftes under detta skede till fri vision. Som ung målade han »Saul och David» (1878). I sjukdomsteckningarna återvände hans fantasi ofta till skapelseundret, profetgestalterna och den korsfäste Kristus. Nittiotalets emotionella inställning och nya monumentala sinnelag medförde åter nya förutsättningar för en ur religionen inspirerad liksom för en i kyrkorummet fast infogad konst. 1912 utförde Prins Eugen för Kiruna kyrka en altartavla, i vilken den religiösa stämningen uttrycks genom solstrålarnas arkitektoniskt mäktiga fall över ett slättlandskap. I Saltsjöbaden fullbordades 1913 Uppenbarelsekyrkan med bronsdörrar av Carl Milles och freskomålningar av Olle Hjortsberg. För andra kyrkliga uppgifter inkallades konstnärer från grannländerna. Så Joachim Skovgaard för absidmosaiken i Lunds domkyrka (1927), Henrik Sörensen för altartavlan i Linköpings domkyrka (1935), Lennart Segerstråle för fresker i Burträsk (1949). Även för nutida svenska konstnärer har religionen utgjort en mäktig inspirationskälla. En särställning har Carl Kylberg intagit genom sina visionära färgkompositioner med bibliska motiv. I nära kontakt med allmogekonsten har Bror Hjort skapat sina expressiva Kristusgestalter och sina reliefer med bibliska motiv; oftast har han arbetat i trä, som han sedan målat. Pär Siegård, vars förnämsta fresker äro »Bergspredikan» i Östra Grevie och »Kristi förklaring» i Villands Vånga, arbetar med strängare, delvis kubistisk stilisering men använder också han en enkel berättar- och formteknik. Starkt engagerad i det aktuella världsläget är Waldemar Lorentzon 17 513 i sina målningar i Ryssby kyrka i Småland (1951). Till större utsmyckningsuppgifter, vid vilka ett flertal konstnärer anlitats, höra Skogskyrkogårdens krematorium utanför Stockholm med väggmålningar, skulpturer och mosaiker av Sven Erixon, Bror Hjort, Ivar Johnsson, John Lundqvist och Otte Sköld, samt krematoriekapellen på Hohögskyrkogården i Malmö med ett glasfönster av Sven Erixon, en terrakottarelief av Robert Nilsson, en mosaik av Otte Sköld och en stenrelief av Bror Marklund. Särskilt rikt har även glasmåleriet blomstrat. Här ha Hugo Gehlin och Einar Forseth varit de ledande. Bland yngre konstnärer som starkt inspirerats av bibliska motivy bör nämnas Hans Larsson. — Sedan 1945 verkar » Landsföreningen för kristen konst» genom utställningar och på annat sätt för en ur religionen inspirerad konst. Litt.: Förutom den under Kyrkokonst, Sverige, upptagna litteraturen må hänvisas till S. A. Hallbäck, Det efterreformatoriska dekorativa kyrkomåleriet på 1600- och 1700-talen i Sverige 1 (diss. Göteborg 1947); S. Svärdström, Dalmålningarna och deras förlagor (diss. Lund, Sthm 1949); R. Hoppe, Målaren Elias Martin (diss. Uppsala, Sthm 1933); A. L. Romdahl, Gustaf Cederström (Malmö 1948); E. Blomberg, Ernst Josephson (Sthm 1951). N. G. S. KUOPIO STIFT. /. Det gamla K. grundades 1850 och omfattade då hela norra Finland, en del av Österbotten, Savolax och Karelen. De karelska församlingarna sammanfördes 1897 till Nyslotts stift. I stiftets norra del verkade laestadianismen som en mäktig väckelserörelse. I Österbotten och Savolax gåvo »de väckta», d.v.s. Paavo Ruotsalainens* väckelseriktning, sin prägel åt fromhetslivet; på stiftets område låg Ruotsalainens hem och närmaste verkningsplats. Stiftets förste biskop, R. V. Frosterus, var en vän av tukt och ordning. På hans ålderdom sköttes biskopens uppgifter av den skicklige domprosten Aron Gustaf Borg, som gjort sig känd främst genom sina insatser för söndagsskolarbetets utveckling. Frosterus efterträddes av Gustaf Johansson, som från K. flyttade först som biskop till Nyslott, senare som ärkebiskop till Åbo, och 514