Kuopio domkyrka. Uppförd 1815. som är en av Finlands kyrkas märkligaste ledargestalter. Hans år i K. utmärkas av omfattande visitationsresor, som sträckte sig ända till Lapplands mest öde och avlägsna bygder, samt hans strävan att förnya den bibliska diakonien och väcka det teologiska intresset. Den tredje biskopen, O. I. Colliander, var såsom Johansson en anhängare av den beckska biblicismen; han var känd för sina liturgiska intressen. Biskopssätet flyttades 1900 till Uleåborg, och stiftet fick något senare namn efter sin nya stiftsstad. 2. Det nya K. upprättades 1939. Detta var väl motiverat. Biskopsstiften i landet voro alltför stora till område och folkmängd, och gränstrakterna voro i behov av särskild omsorg från stiftsledningens sida. Det nya stiftet kom att omfatta i huvudsak fyra geografiska helheter: Norra Savolax, norra Karelen, Kainuu (Kajana län) och en liten del av 515 det inre Finland. Församlingarnas antal är c:a 80, deras sammanlagda folkmängd c:a 630.000. Stiftet har c:a 200 präster, av dem c:a 130 i församlingstjänst. Till det nya stiftets förste biskop utnämndes professor Eino Sormunen (f. 1893), en banbrytare för den nyare finska Lutherforskningen och känd som kulturkritiker. Under hans ledning har stiftsstyrelsen utfört ett grundläggande arbete, som sökt sig även nya former och blivit en förebild för kyrkans verksamhet på andra håll. Den andliga vården av gränstrakterna har varit ett av detta stifts viktigaste uppgifter. Längs landets östgräns har bildats 7 gränsdistrikt med egna kyrkor, prästgårdar och diakonissor. Utländska gåvomedel, främst amerikanska, ha kunnat användas för de nya kyrkorna i gränstrakterna liksom också för återuppbyggnaden av de i kriget förstörda kyrkorna. Stiftsadjunktsystemet togs, efter förebilder från Sverige, först i bruk i detta stift, redan kort efter stiftets uppkomst (söndagsskole-, diakoni- och ungdomspastorer). En egen stiftstidning uppehåller arbetsgemenskapen och följer med det kyrkliga arbetet i dess olika utformningar. Den stiftsgård, som man begynt bygga 1953, skall bli ett centrum för utbildandet av församlingsarbetare och över huvud för stiftets hela arbete. På stiftets område verka 6 kristliga folkhögskolor, av vilka 3 präglas av de »väckta», 2 av hedbergianismen och 1 tillhör Finlands kyrkas inremissionssällskap. Dessa skolors betydelse är påtaglig, när det gäller att leda de unga in i det kristna livet och församlingsarbetet. I Pieksämäki har inremissionssällskapet numera sitt centrum, då dess tidigare hemort, Sordavala, ligger på det till Sovjetunionen avträdda området. Av sällskapets inrättningar må nämnas det tidsenliga bibelhuset, där största delen av landets biblar och kyrkliga böcker tryckas, diakonissanstalten och stora vårdanstalter för debila och epileptiska barn. — Nära Pieksämäki ligger också »Gossarnas centrum», en väldig lägerby för det kristliga pojkarbetet, som tjänar hela landets behov. Stiftets andliga liv företer olika 516