KYRKOKONST I fråga om monumentalmāåleriet kan man med en viss rätt hävda, att traditionen ej helt och hållet klipptes av. I Storkyro kyrka (Österbotten) finnas stora serier av kalkmålningar med bibliska bilder, som lånats från träsnitt (1560-talet). 1600- och 1700-talens mäleri finnes främst bevarat i träkyrkor, där limfärgsteknik kommit till användning. Dekorationen i Pyhämaa (Egentliga Finland) med bibliska gestalter omgivna av rik rankornamentik är en god representant för detta måleri under 1660-talet. I Österbotten når det under 1600-talets slut och 1700-talet sin högsta blomstring, och talrika målare kunna namngivas. Bekantast bland dem är Mikael Toppelius (1734— 1827), som med övergång till roccocons ljusare färgskala dekorerar en mängd kyrkor; han är en man med temperament och färgsinne men en dàlig tecknare. Under 1800-talet voro R. W. Ekmans målningar i Åbo domkyrkas kor (1850-talet) de mest uppmärksammade, och bland senare konstnärer kunna nämnas Magnus Enckell (Uppståndelsen, i Tammerfors), Hugo Simberg och Lennart Segerstråle; den sistnämnde har även ägnat sig åt glasmäleri. Under 1600-talet möta vi för första gången stenskulptur iett antal gravmonument, de konstnärligt mest betydelsefulla utförda av utländska mästare. Träskulpturen koncentreras på altaruppsatsen och predikstolen, som båda i sin uppbyggnad följa vanliga nordiska schemata. I detaljerna förekomma olikheter, som göra det möjligt att uppställa olika grupper och skolor. Av speciellt intresse äro några predikstolar i Satakunda och Tavastland med plattskärning och slingerverk. Under 1700-talet blir målad dekoration vanlig på predikstolarna. Altaruppsatsernas tavlor och epitafiernas porträtt höja sig sällan över en hantverksmässig nivå. Till de bästa arbetena hör epitafiet över bibelöversättaren Henrik Hoffman och hans maka, troligen av Jochim Neiman (1636—73). Av målare under 1700-talet må nämnas den produktive Jonas Bergman, som kanske lyckats bäst i dekorativa uppgifter. En högre konstnärlig dignitet når det kyrkliga tavelmäåleriet först under 1800-talet: G. W. 671 Finnbergs mästerskap lyser upp seklets början, och från dess slut och tiden därefter kan man hänvisa till altartavlor av sådana män som Albert Edelfelt och Eero Järnefelt. Litt.: Medeltida kyrkokonst i Finland. Ett urval bilder jämte förklarande text (Helsingfors 1921); K. K. Meinander, Den äldre bildkonsten (i L. Wennervirta, Finlands konst, Helsingfors 1926); O. Okkonen, Suomen taiteen historia 1 (Borgå 1945); L. Wennervirta, Suomen keskiaikainen kirkkomaalaus (Helsingfors 1937); K. K. Meinander, Medeltida altarskåp och träsniderier (i Finska Fornminnesföreningens tidskrift 24, 1908); C. A. Nordman, Medeltida skulptur i Nationalmuseum (Helsingfors 1951); dens., Klosterarbeten från Nådendal (i Finskt Museum 1943) ; dens., Åbosilver från medeltiden (i Finskt Museum 1939); E. Nervander, Väggmålningarna i Storkyro gamla kyrka (i Finska Fornminnesföreningens tidskrift 21, 1901); R. Pylkkänen, Isonkyrön vanha kirkko (i Kytösavut 6, Vasa 1954); E. Nervander, Michael Toppelius och hans kyrkomäålningar (i Finska Fornminnesföreningens tidskrift 23, 1905); N. Cleve, Predikstolar och predikstolskonst i Finland intill år 1700 (i Svenska Litteratursällskapets Historiska och Litteraturhistoriska studier 8, 1932). C.A N. Norge fikk ved kristendommens innførelse en sterk impuls fra europeisk kunst. Møtet mellom den nasjonale folkekunst fra vikingetiden og det kristne Europa slik det manifesterte seg i den romanske stil, resulterte i en voldsom kunstnerisk aktivitet som særlig setter sitt preg på 1100-tallet. I løpet av et par generasjoner reistes hundrevis av kirkehus. Det var mest enskipede rom med tykke, tunge murer som bare slapp sparsomt lys inn gjennom de smale åpninger i sydveggen. Men det forekommer også flerskipede steinkirker fra denne periode (Gamle Aker i Oslo; Nikolauskirken på Gran). I stavkirkene har vi en egenartet norsk konsepsjon fra denne tid. Konstruksjonen reiser seg over en rekke bærende søyler som rammer inn et rektangulært rom i hvis forlengelse koret kommer. Ved takets avtrapning ovenfra og utover oppnår man også å utvide rommet gjennom sideskip. Kirken er tømret sammen med stort teknisk mesterskap, som har sine forutsetninger i 672