Paulus, mera direkt än fallet var i de nyss nämnda texterna från Qumran, framstår såsom bärare av synden. För att emellertid rätt kunna bedöma den paulinska synen på köttet mäste vi utgå från sådana utsagor, i vilka det på motsvarande sätt som i G.T. betecknar människans väsende såsom jordevarelse, utan att det därvid direkt reflekteras över köttet såsom bärare av synden. Sålunda betecknar ordet kött t.ex. i 2 Kor. 7:5 hela människan, när Paulus där säger, att han i en viss situation »ej fann någon ro i sitt kött» — i parallellstället 2:13 står det betecknande nog »i min ande» i stället för »i mitt kött». Likaså talar Paulus om människor (Gal. 1:16) eller människans väsende (1 Kor. 15:50) som »kött och blod» (jfr även Rom. 6:19, där det talas om köttets svaghet, utan att det därvid direkt är fråga om synden). Nu är det emellertid enligt Paulus utmärkande för den kristnes existens, att han genom tron och dopet är införlivad med Kristus, lever »i Kristus» (Rom. 6:11, 8:1; 1 Kor. 1:30; 2 Kor. 5:17; Gal, 3:27), som är förstlingen av den nya skapelsen (2 Kor. 5:17; Kol. 1:18; 1 Kor. 15:20—22), vilkens väsende är »Anden» i motsats till »köttet». (Rom. 1:4, 7:6, 8: 4—11; jfr 1 Kor. 2: 10— 16), medan han å andra sidan, så länge han ännu befinner sig i jordelivet, alltjämt lever i köttet såsom människans av naturen givna livssfär. Så blir ordet kött för Paulus till en beteckning för denna människans naturliga livssfär i motsats till Kristus eller Anden, utan att det därvid direkt behöver komma i betraktande såsom bärare av synden (så t.ex. Rom. 1:3, 4:1; 1 Kor. 1:26; 2 Kor. 5: 16; Gal. 2: 20; Filem. 16). Utmärkande för köttet i denna betydelse av den naturliga människans väsende och livssfär i motsats till Andens nya skapelse i Kristus är emellertid enligt Paulus framför allt synden och de onda begärelserna, som stå i strid med Guds vilja (Rom. 7:5, 14, 18, 25, 8:3, 5—8; Gal. 5: 16—21, 24); därvid tänkes köttet liksom den i detta rådande synden som en makt, under vilken människan är förslavad (Rom. 7:5, 14). Stundom kan Paulus även tala om »kroppen» på samma sätt (Rom. 6:6, 8:13); detta be- 745 KÖTT OCH ANDE tyder, att människans kropp därvid tänkes helt bestämd av köttet i motsats till Anden, vilket den ju också är av naturen, då ju köttet utgör människans naturliga väsende. Men är sålunda köttet såsom människans naturliga väsende bärare av synden, så betyder detta emellertid ingalunda, att det är tänkt endast såsom sinnlighet; tvärtom omfattar begreppet hela den naturliga människan, vilket framgår ej blott av de nyss anförda ställena, i vilka kött tydligen betecknar hela den naturliga människan (t.ex. 2 Kor. 7:5; Filem. 16), utan även av den omständigheten, att till »köttets gärningar» höra ej endast yttringar av människans sinnliga natur såsom otukt eller dryckenskap, utan även yttringar av kärlekslöst sinnelag såsom ovänskap, tvedräkt, avund etc. (Gal. 5:20). Köttet är nämligen hos Paulus lika litet som i G. T. identiskt med den livlösa materien utan med det genom den av Gud givna livsanden besjälade stoftet (1 Mos. 2:7,6:17, 7:15,21 f.; jfr 1 Kor. 15:44 ff.), d.v.s., köttet är hela den naturliga människan sådan hon är i sig själv i motsats till den av Anden, Guds och Kristi egen helige Ande, präglade nya skapelsen i Kristus, och det för denna naturliga människa utmärkande är enligt Paulus i främsta rummet synden. I Anden har emellertid den kristne ett medel att »döda kroppens gärningar» (Rom. 8:13; Gal. 5: 16). Detta sker genom att han i sitt liv ständigt på nytt aktualiserar tron på Kristus såsom den korsfäste och uppståndne och vad detta innebär (Rom. 6:3—11, 12:2, 13:12—14; Kol. 3:1—5, 9—11). Han är i köttet, men vandrar icke efter köttet (Rom. 8:4 f.; 2 Kor. 10:2 f.). Samtidigt kan Paulus emellertid säga, att han icke längre är i köttet (Rom. 8:9, jfr 7:5; Kol. 2:11), nämligen i den meningen, att han såsom inlemmad i Kristus och bestämd av hans ande icke längre bestämmes av köttet såsom sin livssfär. Slutligen är köttet såsom den naturliga människans livssfär enligt Paulus även den sfär, i vilken lagen såsom en frälsningsordning, som står i motsats till frälsningen i Kristus, härskar (Rom. 7:5 f.; Gal. 2:19, 3:3, 5:6; Ef. 2: 11, 14 f.; Kol. 2:20 f.), medan den kristne enligt Paulus är fri ifrån lagen. 746