Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Moseböckerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOSEBÖCKERNA
rörande kulten. I kap. 17—26, den s. k.
helighetslagen förekomma även sociala lagar.
4 Mos. eller Numeri (»folkräkningen»)
återupptar den historiska berättelsen från 2 Mos.,
vandringen från Sinai till Moab och
erövringen av Transjordanien. Även här finnas
åtskilliga lagar insprängda.
5 Mos. eller Deuteronomium (den andra
lagen», i anknytning till ett uttryck i S e
ptuagintas översättning av 17:18) börjar
med en historisk återblick, som tillskrives
Mose vid ökenvandringens slut och avslutas
med berättelsen om Mose död. Även denna
bok innehåller stora inströdda lagpartier.
Pentateukkritiken. Traditionen om Mose
som pentateukens författare har av
forskningen måst överges. M. äro i stället
resultatet av en flera århundraden omspännande
tillblivelseprocess. Redan under 1700-talet
blev frågan brännande, hur man skulle
förstå denna tillblivelseprocess. Med
utgångspunkt från iakttagelsen, att vissa avsnitt
begagna gudsnamnet Jahve, andra Elohim
antogo tysken Witter och senare fransmannen
Astruc förekomsten av olika dokument eller
källskrifter i pentateuken. Vid
1800-talets mitt lämnades nya och viktiga
bidrag till karakteristiken av dessa
källskrifter framför allt av Ewald och Hupfeld. Den
senare räknar med en elohistisk
»grundskrift» (längre fram kallad prästcodex eller
prästskriften, P), en »yngre elohist» (E) och
en ännu yngre jahvist (J). Dessa källskrifter
eller berättelsetrådar ha av en redaktor
sammanfogats till en enhet. Då senare även
5 Mos. togs med i betraktande tillkom som
fjärde källskrift Deuteronomium (D) och
därmed var slutstenen lagd i den
kompositionshypotes, »fyrkällsteorien», som sedan
dess dominerat inom forskningen.
Från omkring mitten av 1800-talet kommer
intresset att allimer koncentrera sig kring
frågan om källskrifternas ålder.
Den fasta punkten var lagd med dateringen
av D till det 7 årh. (Josias reformation).
Beträffande de övriga källskrifternas
inbördes ålder ledde forskningen till en radikal
omvärdering av Hupfelds datering, enligt
vilken P ju var äldst. Framför allt genom
glänsande undersökningar av Graf och Well-
1119
hausen* påvisades, att P i stället är den yngsta
källskriften och att den riktiga
ordningsföljden är J, E, D, P. Den s. k. Graf—
Wellhausenska källteorien befattar sig sålunda
främst med källornas datering, medan
upptäckten av dem är ett verk av den äldre
forskningen. Det var genom en
undersökning av den gammaltestamentliga kultens
historia som Wellhausen leddes fram till sin
omdatering. Han påvisar i detalj, huru
Israels hela äldre historia blir oförklarlig, om
P och D ha förelegat som gällande lag
under domare- och kungatiden. Framför allt
P:s starkt differentierade kultlagstiftning
hör hemma i utvecklingens slutskede, ej i
dess begynnelse. Även för förhållandet
mellan D och P bli kulthistoriska argument
avgörande: medan i D kultens centralisering
framställes som ett aktuellt krav, är den i P
en obestridd förutsättning, som överhuvud
ej diskuteras.
När det gäller källskrifternas absoluta
ålder, röra vi oss på tämligen osäker mark.
Utgångspunkten är, att D enligt all
sannolikhet till sin kärna är identisk med den
lagbok som vid Josias reformation blev funnen
i templet och fick tjäna som rättesnöre för
Josias reglering av kulten, 2 Kon. 23. Man
kan förmoda, att detta »urdeuteronomium »
tillkommit under Manasses regering. J
dateras vanligen till tiden mellan rikets
delning och Amos, E något senare. P är yngre
än D och med största sannolikhet yngre än
Hesekiel. Medan de historiska böcker som
tillkommit under 6. årh. f. Kr. äro starkt
påverkade av D, finner man först i K rön i k
eböckerna* inflytande från P. Vanligen
förlägges P till perioden mellan Serubbabel
och Malaki. Därmed är givetvis ej sagt, att
allt i denna källskrift skulle härröra från
denna tid.
Jämte de gängse beteckningarna för
källskrifterna finner man ofta i exegetisk
litteratur signaturen R, varmed anges den
redigering, varigenom källskrifterna
kombinerats med varandra. Man antar allmänt, att
detta arbete gjorts successivt av flera
redaktorer. Först sammanfogades J och E (R'"),
varefter D infogades (RP). Slutligen upptogs
P (R”). I sin helhet kan man räkna med att
1120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 3 01:42:28 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ntu/2/0574.html