M. förelågo avslutade någon gång före 400 f. Kr. Karakteristik av källskrifterna. J och E äro de två källor som ha de största likheterna sinsemellan, och det är ofta svårt eller omöjligt, att klart särskilja dem från varandra. Denna likhet har lett till, att vissa forskare, som eljest acceptera källteorien, bestrida existensen av E som en särskild källskrift. Både J och E innehålla huvudsakligen berättelsestoff och båda ge uttryck för samma syn på historien: Gud låter sina frälsningslöften till fäderna gå i uppfyllelse trots mänsklighetens synd och Israels otrohet. I högre grad än E utmärkes J av en åskådlig stil och en naivt antropomorfistisk gudsuppfattning. Förutom gudsnampnskriteriet finns en rad konstanta egendomligheter av lexikalisk, grammatikalisk och stilistisk art, varigenom de båda källskrifterna skilja sig från varandra. I viss mån kan man även tala om olikheter i deras etiska och religiösa uppfattning. Även om J och E sålunda framträda som tämligen särpräglade individualiteter, måste frågan lämnas öppen, om de härröra från enskilda personer eller från berättarskolor. D är så gott som uteslutande begränsad till 5 Mos. Denna källskrift intresserar sig framför allt för den israelitiska religionens renhet. Den kräver kultens centralisering till Jerusalem och lägger den i Levi-stammens händer. D:s syn på de sociala förhållandena präglas av stark humanitet och medkänsla med de lägre klasserna. D hävdar energiskt den religiösa vedergällningsläran, enligt vilken Israels lycka och välgång är en frukt av dess rättfärdighet, medan orättfärdighet lika säkert medför olycka och undergång. P är liksom D angelägen att bevara religionens och kultens renhet. Dess huvudintresse är riktat på den yttre utgestaltningen av kulten och P dröjer i sin historieframställning gärna vid de händelser som ha betydelse för de religiösa bruken och ceremonierna, t. ex. instiftandet av omskärelsen, av påsken och av sabbaten. Ett annat av P:s intressen är systematik och kronologi. Den Graf—Wellhausenska källteorien är en arbetshypotes, vars satser icke kunna 36 1121 MOSEBÖCKERNA exakt bevisas. Det har också ända från början funnits forskare som ställt sig avvisande till den, inte minst i nutiden. Det skall också erkännas, att källsöndringen mångenstädes är högst osäker. Framför allt finns anledning att med skepsis betrakta de många försök som gjorts att särskilja underavdelningar under källskrifterna, särskilt i J och E (Jı, J», E,, E; etc.). Det innebär emellertid en våldsam överdrift, när man — som ibland är fallet — söker göra gällande, att källteorien är allmänt misskrediterad och övergiven. Som arbetshypotes har den ett värde som alltjämt står orubbat och den kan inte undvaras, förrän en mer tillfredsställande teori framlagts i dess ställe. M. som religiöst dokument. Medan utforskandet av M:s litterära struktur, källanalys 0.s.v. tidigare stått i intressets centrum, har man i våra dagar alltmer börjat rikta uppmärksamheten på syntesen, M:s religiösa totalkonception. I stället för en mer eller mindre atomistisk förklaring av de enskilda momenten i berättelsen söker man finna det övergripande sammanhang i vilket dessa moment blivit insatta. M. äro till sitt religiösa innehåll en Guds frälsningshistoria. Berättelserna om patriarkerna, om uttåget ur Egypten och erövringen av Kanaan skildra led i Guds plan att återupprätta det fallna människosläktet. Kärnan i denna religiösa totalkonception har man velat finna i korta trosbekännelser, som reciterats vid helgedomen i samband med kulten och som innehållit en kort rekapitulation av Israels historia under Guds ledning. Typiska exempel på detta gammaltestamentliga credo äro 5 Mos. 6:20—24, 26:5—9; Jos. 24:2—13. M. kunna betraktas som en väldig utvidg- ning av detta credo. Genom att i skildringen av uttåget ur Egypten och erövringen av Kanaan inbygga Sinaiberättelsen, G. T:s klassiska uttryck för Guds fordrande rättsvilja, har redan J ställt fram lagens krav som komplement och korrektiv till frälsningshistorien. Se även Biblisk historieskrivning. Litt.: J. Wellhausen, Prolegomena zur Geschichte Israels (2 ed. av Geschichte Israels, Berlin 1883; 6 ed. Berlin 1905; pentateuk-kritikens 1122