til Evangeliets Forkyndelse for skandinaviske Sømænd i fremmede Havne». Det var på initiativ af den daværende teologiske kandidat V. Styhr, senere kultusminister og biskop, at dette arbejde blev begyndt. Dansk Sømandskirke har 12 stationer i udlandet og samler søfolk og fastboende til gudstjenester og samvær. Det samlede besøgstal på læseværelserne var i 1954 godt 73.000. Sømandspræsterne og deres medarbejdere virker gennem skibsbesøg, hospitalsbesøg og andet opsøgende arbejde. Der arrangeres udflugter, byvandringer og fodboldkampe. Il Sømandskirkerne holdes der gudstjenester og sammenkomster af forskellig art med filmsforevisning eller anden underholdning af kulturel, national og kristelig karakter. Udgifterne til arbejdet bestrides dels ved bidrag fra sømandsmissionskredse, ved private bidrag og ved kirkekollekter og dels ved statstilskud. Sømandskirkens hovedkontor er i Holte, og dens organ er »Havnen». Indenlandsk Sømandsmission (Sømandsmissionen) blev som organisation stiftet den 28. april 1905. Det er et internationalt arbejde, idet alle nationers søfolk indbydes til at besøge sømandshjemmene. Sømandsmissionen råder over 40 sømandshjem i danske havne, sømandshjem i Thorshavn (Færøerne) og Grimsby (England). Videre sømandskirke i Lissabon (Portugal). — I tilslutning til Sømandsmissionen arbejder fiskeskipperskolen i Esbjerg og Sømandshøjskolen i Svendborg. — Endelig råder man over to feriehjem for sømands- og fiskerenker og deres børn. Der arbejdes ud fra sømandshjemmene med skibsbesøg, hospitalsbesøg, udflugter og sammenkomster af underholdende og kristelig art. Sømanshjemmene har foruden opholdslokaler også restauration og logis for søfolk. Der udøves en vidtstrakt service fra sømandshjemmene, og alene i 1954 hjemsendtes eller opbevaredes der for søfolk henved 2 mill. kroner. Hovedkontoret er i København, og Sømandsmissionens organ er »Redningsbaaden». 549 SJØMANNSMISJON Litt.: Foreningen til evangeliets forkyndelse (Khvn 1892); A. V. Storm, Mindeblade (Khvn 1917); A. Busch, Kirken og sømændene (Khvyn 1942); V. Rasch, Under dueflaget (Khvn 1930); W. Larsen, Ret kurs (Khvyn 1945); dens., For fulde sejl (Khvn 1955); C. Weltzer, Bølger der bærer (Khvn 1952). F.V.F.-H. Finland. Finska Sjömansmissionssällskapet grundades 30/9 1875, året efter det den norske sjömansprästen J. C. H. Storjohann i Helsingfors och i många andra hamnstäder i södra Finland med kraft och nit talat för s:s sak. Finska Sjömansmissionssällskapets ändamål är att å Finlands församlingars vägnar bereda själavård för sjömännen i utländska och inhemska hamnar samt därjämte för emigranter på sådana orter där de själva icke är i stånd att åt sig anställa själasörjare. Finlands ärkebiskop samt biskoparna i Tammerfors och Borgå stift äger som självskrivna ledamöter säte och stämma vid styrelsens sammanträden. Sällskapet har 8 sjömansmissionsstationer och 13 arbetare utomlands. Dessutom försöker Sällskapet på olika sätt ta vård om sjömän i 11 hamnar i hemlandet. Vid sina skeppsbesök, vars antal under år 1954 uppgick till 3.200, inbjuder sjömansprästen sjömännen till gudstjänster och kamrataftnar; deltagarantalet vid dessa steg till ungefär 28.000 och besöksfrekvensen på stationerna till 65.000. Arbetarnas löner samt andra kostnader utbetalas från hemlandet, men även sjömännen och emigranterna ger ekonomiskt stöd åt arbetet. Budgeten för år 1955 stiger till Fmk 36.000.000, därav 5 mill. i officiellt understöd och ungefär 8—9 mill. medel som insamlas från c:a 500 syföreningar. Litt.: 7. Waltari, Finska sjömansmissionen 1875—1925 (Helsingfors 1925). P.H. I Sverige var det först E v. Fosterlan dsstiftelsen*, som, följande impulser från Norge, upptog verksamhet bland svenska sjömän utomlands år 1869. Denna går alltjämt under namnet »sjömansmission», vilken term även betecknar det arbete, som i vissa inhemska hamnar utövas av svenska frikyrkliga samfund. Svenska kyrkans verksamhet bland sjömän, vilken började 1876 och väsentligen bedrives efter samma linjer som den norska 550