SKANDINAVISK MISSION sjömansmissionen, benämnes »sjömansvärd» (här förkort. s.) och är den inom sitt område ojämförligen mest omfattande svenska gärningen. Kyrkans verksamhet i utlandshamnar lyder under Svenska Kyrkans Sjömansväårdsstyrelse, Stockholm, vilken inrättades 1933 och därvid övertog det dittills av Svenska Kyrkans Missionsstyrelse med hjälp av ett sjömansvärdsutskott bedrivna sjömansvårds- och diasporaarbetet. Enligt Kungl. Maj:ts stadgar för sjömansvårdsstyrelsen skall denna svara för kyrkans verksamhet bland såväl svenska sjömän som andra landsmän i utlandet »däri dock ej inbegripen vården av de utländska svenska församlingar, vilka erhållit av Kungl. Maj:t godkänd kyrkoordning» (se Utlandsverksamhet). Sjömansvårdsstyrelsen har eget arbete vid ett 20-tal större stationer i utlandet inom och utom Europa samt vid några stationer med mindre omfattande, resp. periodisk verksamhet. Anställda utomlands är 31 präster och assistenter, 15 husmödrar vid läsrummen och ett antal vaktmästare. Vid kyrkornas lokaler avläggas årligen över 200.000 besök. År 1954 gjorde präster och assistenter 13.424 fartygsbesök. Från läsrummen avsändes s. å. 72.117 brev. Styrelsens driftsbudget: 1.600.000 kronor. Frånsett ett årligt löneanslag från Kyrkofonden å 150.000 kr. till vissa prästtjänster, utgöras inkomsterna väsentligen av löpande eller fonderade gåvomedel, varav c:a 250.000 kr. insamlas på arbetsfälten. Om verksamhetens starka förankring i hemförsamlingen vittnar de till sammanlagt 1,1 mill. kr. årligen uppgående gåvobidragen från Sveriges prästerskap (bland vilket styrelsen har 240 ombud), ett tusental kyrkliga sy- och arbetskretsar, enskilda givare, rederier och andra firmor. Också råder en fruktbar andlig växelverkan mellan hemlandsförsamlingen och s., som icke minst genom sitt uppsökande arbete lämnar värdefulla bidrag till unga prästers praktiska utbildning. Av Sveriges nu verksamma präster ha c:a 200 tjänstgjort som sjömanspräster, assistenter eller vikarier vid sjömanskyrkorna. S. är starkt ekumeniskt orienterad. Det 551 hävdvunna nordiska samarbetet har på sistone ytterligare befästs genom ömsesidiga prästbyten och vederbörande styrelsekontakter för global arbetsgemenskap och arbetsfördelning. Även med andra länders evangeliska s. pågår samarbete, ofta i samband med ekonomiska anslag från styrelsen till läsrum, som välkomna svenska sjömän. Från sjömansvårdsstyrelsens tidningscentral i Göteborg utsändas svenska tidningar och tidskrifter till mer än 100 av svenska sjömän frekventerade läsrum jorden runt. Ev. Fosterlands-Stiftelsen har 5 stationer, belägna i Tyskland och England. I ett flertal svenska hamnar förekomma under lokal kyrklig (vederb. stiftsorganisation) eller frikyrklig ledning stående sjömansinstitut eller läsrum, som mottaga alla länders sjömän. Ett sammanhållande och rådgivande organ för de kyrkliga stationerna är Sjömansvårdsstyrelsens utskott för verksamhet i hemlandet. På Västkusten finnas även särskilda läsrum för fiskare, för vilka även de svenska sjömanskyrkorna i Skagen och Hirtshals i Danmark främst äro avsedda. Litt.: C. Renström, I hamnar och storstäder (Uppsala 1926); Sv. kyrkans sjömansväårdsstyrelses berättelser till allm. kyrkomöten år 1934, 1936, 1938, 1941, 1946, 1948, 1951, 1953. De våra i främmande land, nr. 6—7 av årg. 1926 (Jubileumsnummer 1876—1926); Ute och hemma nr. 9—10 årg. 1951 (Jubileumsnummer 1876— 1951); A. Ylander, Den svenska sjömanskyrkan i krigstid (i Svenskt sjöfolk i krig och fred 1, Göteborg 1949). AY. SKANDINAVISK MISSION. De nordiska länderna ha saknat kolonier. De ha därmed undgått den belastning, som vilat över missioner, som utgått från en kolonialmakt. Detta var av betydelse, när den nordiska kristenheten under 1800-talet började deltaga i den evangeliska världsmissionen. De impulser från England, som nådde Skandinavien ifråga om bibel- och traktatspridning, bar även med sig missionstanken och fick sådant fäste, att olika missionssällskap bildades. Sålunda tillkommo Danska missionssällskapet 1821, Svenska 1835, Norska 1842 och Finska 1859. Dess- 552