förinnan hade enskilda skandinaver gjort tjänst i utländska sällskap, t. ex. svenskarna Hans Peter Hallbeck, Cornelius Rahmn, Peter Fjellstedt* och Theodor Hamberg, dansken Hans Nicolaysen och norrmannen Hans Knudsen. Det nordiska samarbetet kom under senaste hälften av 1800-talet även till uttryck i ett antal nordiska mission skonferenser, den första i Malmö 1853. År 1890 började »Nordisk Missions-Tidskrift» utkomma, grundad av prosten Vahl i Danmark. När Nordiska missionsrådet bildades 1923 av representanter för de nationella missionsråden i de nordiska länderna, var detta inte bara ett steg mot praktiskt samarbete i flera frågor, utan även ett uttryck för den samhörighet, som en gemensam förhistoria gett. Då den Nordiska buddhistmissionen år 1921 bildades, kommo de nationella underlagen i Sverige, Danmark och Norge att utgöra kommittéer, varav den svenska från början blev nära ansluten till Svenska kyrkans mission. Den direkta ledningen av detta gemensamma missionsföretag är förlagd till Norge, där den s.k. huvudkommittén har sitt säte. Bakom de missionsplaner, som här fått sin närmare utformning, står framför allt norrmannen Karl Ludvig Reichelt. Målet var från början att nå vandrande buddhistmunkar med evangeliet genom att anknyta till deras fromhetsliv och meditationer. Huvudstationen blev Tao Fong Shan, en klosterliknande institution intill Hongkong. Under senare år har den Nordiska Buddhistmissionen även upptagit arbete bland buddhistnunnor. Från Tao Fong Shan har även förbindelser uppstått med japanska buddhister, t.ex. i Kyoto. Ett större samarbete mellan svensk, norsk, dansk och amerikansk mission äger vidare rum i Santalmissionen, som har sin verksamhet förlagd till Santalistan och Assam i Indien. En svårighet i organisationen har varit att Santalmissionen bedrivs bland så mànga olika stammar och folkslag, stundom i gammalt motsatsförhållande till varandra, att det varit svårt att finna en enhetlig lösning på frågan om kyrkans ledning. 553 SKANDINAVISK MISSION 1. Danmark. Då c:a 97 % av den danska befolkningen tillhör folkkyrkan, äro de olika missionssällskapen bundna till dess församlingar. Samtliga utom pingstvännernas mission ha representanter i Danska missionsrädet. Äldst och störst är Det Danske Missionsselskab, som har 95 missionärer och en årsinkomst av 2 milloner danska kronor. Dess största arbetsområde är Indien, där mer än hälften av dess missionärer ha sin verksamhet. Antalet döpta är 11.300. Ett av dess viktigaste problem gäller sammanslagningen av Arcotkyrkan med Sydindiens kyrka. I Øst-Jeypore har arbetet i påfallande grad kunnat överlämnas till indier. En särskilt betydelsefull insats har dansk mission i Indien gjort ifråga om tuberkulossjukvården. I Tanganyika arbetar Det Danske Missionsselskab sedan år 1948 tillsammans med Svenska kyrkans mission på Bukobafältet. Särskilt på sjukvårdens område är den danska insatsen även här mycket stor. Till Formosa har Det Danske Missionsselskab överfört en del av sin mission från Manchuriet, och arbetar där med andra lutherska missionärer bland 3 mill. kinesiska flyktingar. Det deltar även i det lutherska samarbetets prästutbildning i Hongkong. Den nu femtio år gamla Dansk Kirkemission i Arabien har sedan några äăr varit ansluten till Det Danske Missionsselskab. Ehuru offentlig predikan i muhammedanvärlden icke får förekomma, råder dock frihet till kristen förkunnelse inom skolans ram. Också Dansk Santalmission arbetar i Indien och siktar numera inom församlingsliv, sjukhus och skola att så snart som möjligt få ledningen överförd till indiska krafter. Ett par spetälskekolonier ingå i Santalmissionens arbete. På var sin sida om Röda havet arbetar Dansk forenet Sudan-Mission och Østerlandsmissionen delvis eller övervägande bland muhammedanerna. Den förstnämnda har 11 huvudstationer i Numan. Spetälskevården har ett markerat utrymme. Østerlandsmissionen har sina största möjligheter på det sociala området, i bildningens och sjukvår- 554