akademiker o.s.v. vartill komma bl.a. ett tiotal missionärer i olika missioner underhållna och utsända av Norges Kristelige Ungdomsforbund. Norsk Misjonsråd är förbindelselänken mellan de olika norska missionerna inbördes och även med det internationella missionsarbetet. 3. Sverige. Svenska kyrkans mission bildades 1874 (se Svenska kyrkans missionsstyrelse) och är idag liksom då ett konkret uttryck för den Svenska kyrkans missionssyn. Den ingick 1876 i samarbete med ett av den tyska Leipzigmissionen upptaget arbete i Sydindien, vilket småningom ledde till en episkopal kyrkokonstitution, där efter tre svenska biskopar, Heuman, Bexell och Sandegren, en indier, Manikam, vigdes till biskop 1956. Ett av denna evangelisk-lutherska tamulkyrkas huvudproblem — dess medlemsantal är 50.397 — gäller uppgäendet i Sydindiens kyrka. Verksamhet på eget missionsfält i Sydafrika började 1876, där också en evangelisk-luthersk kyrka växt fram med episkopal konstitution och 20.138 medlemmar. En svensk, Sundgren, är dess förste biskop. Ett kännbart problem för den sydafrikanska missionen är flykten från landsbygden till storstäderna, där verksamheten alltmer måste intensifieras. I S y d-Rhodesia upptogs kontinuerligt missionsarbete från 1908 på ett geografiskt begränsat område med Mnene som huvudstation och numera omfattande 8.834 döpta. Även här är konstitutionen episkopal, ehuru biskopsämbetet ännu icke trätt i kraft. (Vissa uppgifter som åvila biskop utföres av zulubiskopen). Det 1918 i Kina påbörjade missionsarbetet med bl.a. en högskola i Tao-Hua-luen har måst nedläggas. I Hongkong deltar nu Svenska kyrkans mission i ett lutherskt samarbete bl. a. ifråga om utbildning av kinesiska präster. Från 1942 fick Svenska kyrkans mission överta ansvaret för ett tyskt missionsfält i Tanganyika, Bethelmissionens i Bukoba, som nu omfattar 39.133 döpta medlemmar. Totalt balanserar Svenska kyrkans missions budget på 4.800.000. Intet stats- eller kyrkofondsbidrag utgår. Antalet missionärer är c:a 200. 557 SKANDINAVISK MISSION Den äldsta självständiga svenska missionen är Evangeliska Fosterlands-stiftelsens*. Den har sedan 1866 sin tyngdpunkt förlagd till Etiopien. Av särskilt intresse är det direkta stöd som missionen fått av den regerande kejsaren, vilket varit ovärderligt inte minst för de evangeliskt-lutherska enhetssträvanden, för vilka denna mission gått i spetsen. I Eritrea har ett metodiskt arbete, bland annat med finsk medverkan, påbörjats bland döva. I fråga om skriftmission sker ett fruktbart samarbete med Bibeltrogna vänners mission. Efter sista världskriget övertog Fosterlands-stiftelsen ledningen av ett övergivet tyskt missionsfält, Berlinmissionens, i Southern Highlands i Tanganyika, där nu Ubena-Kondekyrkan utvecklats till allt större självständighet. I Indien, där den evangelisk-lutherska kyrkan i Centralprovinserna bildades 1923, har senare en fullständig sammanslagning skett mellan kyrka och mission. En indier, Raman, är nu kyrkans president. De döptas antal beräknas till 4.000. Missionärsantalet är 127. Svenska missionsförbundets* stora missionsområden äro Kongo, Kina och Ostturkestan. Framför allt Kongo, där arbete påbörjades 1881 för att från Belgiska Kongo sträcka sig in i Franska Kongo har ett banbrytande arbete utförts. Sammanlagda antalet nattvardsberättigade beräknas till 50.000. I de protestantiska missionernas samarbete har Svenska missionsförbundet tagit verksam del och räknar jämte flera andra medlemskap i »Kristi kyrka i Kongo». Arbetet i Kina och Ostturkestan har måst nedläggas. I stället har den asiatiska tyngdpunkten överflyttats till Japan. Av allianskaraktär är Svenska missionen i Kina, som under senare år fått lägga Japan till sitt gamla namn. Denna mission, knuten till Erik Folkes banbrytande insats, hade hunnit fram till en ekonomiskt oberoende kyrka, när bamburidån gick ned för missionsarbetet i det egentliga Kina. Kvinnliga Missions-Arbetare, också alliansbetonad, har räknat sina arbetsområden till Kina, Nordafrika och Cooch-Behar i 558