kvisitionen och en del av klostren. Genom konkordatet 1851 gynnades staten på kyrkans bekostnad. Efter bourbonernas återkomst gjordes den katolska kyrkan 1876 åter till härskande statskyrka. Religionsfrihet infördes i S. 1910, och då landet 1931 blev republik upphävdes statskyrkan. Efter Francos seger 1939 har S. åter blivit ett »katolskt rike», ehuru tidtals en inre spänning framträtt mellan kyrka och stat i det nya S. I våra dagar är S. det land i Europa, där den romerska katolicismen är djupast förankrad. Sina trognaste anhängare räknar den inom 5S:s kvinnovärld och bland lantbefolkningen. En betydande roll spela de religiösa ordnarna och kongregationerna. Karakteristisk för spansk fromhet är Mariadyrkan (S. är den »allraheligaste Jungfruns land») samt Jesu-Hjärta- och helgonkulten. Ett särdrag utgör jämväl den spanska mystiken med anor särskilt från 1500-talet (Teresa av Jesus, Johan av Korset). Folktron är mångenstädes primitiv och vidskeplig. Religiös fanatism har ofta förknippats med spansk fromhet. Huruvida den står i samband med den sekellånga kampen mot araberna kan dock ifrågasättas. Helt orubbad är den katolska kyrkans ställning i S. likväl icke. Särskilt en yngre akademisk generation har berörts av modernt tänkande (Ortega y Gasset, Unamuno). I en del industrialiserade trakter uppgår gudstjänstbesökarnas antal till endast 18 % av befolkningen, medan man på andra håll räknar med 99,5 %. Kyrkans starka ställning torde stå i samband med bondebefolkningens ålderdomliga livsgestaltning, landskapens traditionsbundna isolering och under den senaste tiden S:s avstängdhet från yttervärlden. Av S:s befolkning på omkr. 30 mill. äro nästan alla romerska katoliker. Kyrkligt är S. indelat i nio kyrkoprovinser med ärkebiskopssäten i Toledo (primas), Burgos, Granada, Compostella, Saragossa, Sevilla, Tarragona, Valencia och Valladolid samt 46 suffraganstift. Munkarnas antal har uppskattats till 12.000, nunnornas till 42.000 och klostrens till omkr. 4.500. År 1950 funnos 66 katedraler, 22 kollegialkyrkor, 20.614 sockenkyrkor och 15.357 kapell. 649 SPINOZA De grekisk-ortodoxa kristnas antal utgjorde före det senaste världskriget omkr. 44.000 och judarnas omkr. 40.000. De evangeliska kristnas ställning i S. är mycket svår. 1949 fanns det endast 20.000— 30.000 protestanter. En evangelisk rörelse understöddes under senare hälften av 1800-talet från Tyskland, England, Förenta Staterna och Holland. Dess ledare var Francisco Ruet. Sedan 1870 var rörelsens främste representant Fritz Fliedner, som efterträtts av sina söner och sonsöner. Under inbördeskriget 1936—1939 ägde den evangeliska kyrkan vissa möjligheter att arbeta inom den republikanska delen av S., ehuru verksamheten överhuvud försvårades genom kriget. När Franco kommit till makten. förföljdes de evangeliska, trots tidigare vaga utfästelser. Flerstädes stängdes kyrkorna, skolverksamheten (bl.a. gymnasiet »El Porvenir») och den protestantiska bibelspridningen förbjöds. T.o.m. yttre kännetecken på evangeliska kyrkor och kapell måste avlägsnas. Senare har offentlig evangelisk gudstjänst tillåtits i Madrid, Sevilla, Jerez, Cadiz, Vigo, Marín, Barcelona och Valencia. På andra håll ha husgudstjänster hållits. Genom trakasserier har den evangeliska verksamheten i hög grad försvårats. De viktigaste evangeliska samfunden äro »Iglesia Evangelica Española» och »Iglesia Española Reformada», som 1923 sammanslöto sig till ett förbund. Dessutom förekomma mindre grupper. Litt.: R. Altamira y Crevea, A history of Spanish civilization (London 1933; övers. fr. spanskan); Z. Garcia Villada, Historia ecclesiástica de España (Madrid 1929—34) ; J. F. Pastor, Weltanschauung und geistiges Leben in S. (Breslau 1931); H. Becher, Das katholische S. (i Stimmen der Zeit 154, 1953—54). Se även Kyrkor under korset (Lund 1936 ff.). W. A. 5. SPINOZA, Baruch (1632—1677), holländsk filosof av judisk familj. Från början judiskt fostrad fördjupade han sig i studiet av Talmud, Maimonides och kabbalistiska skrifter. Så småningom gjorde han bekantskap med skolastiken samt — sannolikt genom renässansfilosofers förmedling — med platonismen, resp. nyplatonismen och med stoicis- 650