SPANIEN tal olika författare. I den finska litteraturens historia har S:s postilla en äreplats, och såsom ett predikoverk på folkspråk intager den en viktig plats i de nordiska ländernas andliga litteratur från reformationstiden. S. deltog även i arbetet för en finsk bibelöversättning, ehuru detta arbete icke ledde till något egentligt resultat. Litt.: R. Holmström, Eerikki Eerikinpoika Sorolainen (diss. Helsingfors, Tavastehus 1937); Svenska kyrkans historia 3 och 4:1, ulg. av Hj. Holmquist—H. Pleijel (Sthm 1933, resp. 1938); O. D. Schalin, Kulthistoriska studier till belysning av reformationens genomförande i Finland 2 (Helsingfors 1947). E. K. SOSIALETIKK, se Socialetik. SOSIALFORSORG, se Socialvärd. SOSIALISME, se Socialisme. SOSIOLOGI, se Sociologi. SPANIEN. Kristendomens begynnelse i S. är höljd i dunkel. Dess första anhängare voro troligen köpmän, ämbetsmän och romerska legionärer. Omkr. 200 var den enligt Irenaeus och Tertullianus vida spridd. Tyngdpunkten låg i södra S. Synoden i Elvira (omkr. 300) tyder på en konsolidering av de kyrkliga förhållandena (Hosius av Cordova). Från början av 400-talet trängde alanerna, sueverna och vandalerna in i Galicien och Lusitanien och västgoterna i S:S övriga delar. Dessa voro arianer, men de lämnade S:s katoliker i fred. På synoden i Toledo 589 bekände sig den västgotiske konungen Rekkared till katolicismen, som därpå genomfördes i S. År 711 erövrades S. med undantag avy de nordligaste delarna av araberna. »Morerna» inkräktade i allmänhet icke på de underkuvades nationalitet, språk och religion. De kristna behöllo sin kyrkliga självständighet med tre metropoliter och 29 episkopat. Spår från denna tid påträffas alltjämt i den mosarabiska liturgin i Toledo. S:s återerövring utgick från Asturiens bergstrakter. Små kristna konungadömen förenade sig i kampen mot muhammedanerna. Andliga riddarordnar spelade i striden en viktig roll. 1085 föll Toledo, 1266 Murcia. 1492 erövrades slutligen arabernas sista rike i S., Granada. Genom kampen framkallades 647 Katedralen i Burgos. Grundlagd 1221. Tornen från mitten av 1400-talet. en fanatisk kärlek till den katolska tron (Dominicus, inkvisitionen) och lades grunden till den nära förbindelse mellan stat och kyrka, som blivit karakteristisk för förhållandena i S. Konkordatet 1482 skänkte kyrkan en stor självständighet i förhållande till kurian. Biskoparnas tillsättning blev beroende av konungens förslag. För påvliga påbud krävdes regentens bifall. Under $S:s nationella uppsving på 1500-talet (siglo de oro) upplevde kyrkan en rik blomstring (kardinal Jiménes). S. var jesuitismens hemland och gick i spetsen för motreformationen. De små evangeliska ansatserna i Sevilla och Valladolid kvävdes i sin linda. Filip II blev motreformationens ledande furste. Filip III:s och Filip IV:s regering betecknar statskyrkoväsendets höjdpunkt. Den upplysta despotłismen under senare hälften av 1700-talet ledde till en stark motsättning till kyrkan. 1767 fördrevos jesuiterna. 1812 infördes i S. en liberal författning, samtidigt upphävdes in- 648