niskan enl. S. en slav under sina affekter, under de känslor, som yttre förhållanden framkallar. Ju mer känslorna framgår ur hennes egen natur, desto mer behärskar hon dem och desto friare är hon. Högsta frihet når hon, då hon med sina känslor är bestämd av förnuftet. För S. utmynnar detta stoiskt influerade betraktelsesätt i mystiska konsekvenser. Den fria människan är den som nått en sådan grad av fullkomlighet, att hon inser, hur hon själv och allting annat är inställt i sitt nödvändiga och eviga sammanhang. Hon är då fullkomlig, och vorden ett med Gud är hon helt behärskad av den gudomliga kärlek, varmed Gud älskar sig själv eller — vilket är detsamma — verkligheten. I skriften »Tractatus theologico-politicus» (1670) — i vilken f. ö. S. framträder som föresprakare för historisk bibelkritik — hävdar 5., att vid sidan av förnuftets frälsningsväg, förbehållen ett fåtal, går den genom Skriften förmedlade uppenbarelsens väg, och båda vägarna, såväl kunskapens som trons och lydnadens, leder till samma mål. S:s verk, enstaka arbeten såväl som samlade skrifter, har utgivits i en mångfald upplagor. Den bästa är Spinoza Opera, 1—4, ed. Carl Gebhardt, Heidelberg 1925. Den svenska översättningen av Etiken (Berömda filosofer 22, 1922) är inte helt tillförlitlig och sämre än t. ex. den tyska i Philosophische Bibliothek, 92. Litt. om S. är mycket omfångsrik. Här må hänvisas till J. E. Erdmann, Die Grundbegriffe des Spinozismus, Vermischte Aufsätze (Leipzig 18486); S. Ribbing, Om Pantheismen (Uppsala 1851); S. v. Dunin-Borkowski, S., 1—4 (Münster 1910— 36; katolsk och populär); H. Høffding, S:s Ethica (Khvn 1918); C. N. Starcke, Baruch de S. (Khvn 1921); H. Larsson, S. (Sthm 1931); C. Gebhardt, S. (Leipzig 1932); H. A. Wolfson, The philosophy of S. 1—2 (Harvard 1934; ansedd monografi, som utreder S:s förhållande till judiskt tänkande). SPIRITISMEN [eller spiritualismen, den benämning man i de spiritistiska kretsarna f. n. föredrager) kan helt allmänt betecknas som tron på möjligheten att komma i kontakt med de avlidnas andar. Genom särskilda människor, s.k. medier, återkallas 653 SPIRITISMEN dessa och träda i kontakt med de levande. Idéhistoriskt utgör s. en modern västerländsk form av gammal anfäderstro och nekromantik (siarkonst genom frambesvärjelser av de döda; jfr 1 Sam. 28; 3 Mos. 19:31; 5 Mos. 18: 11). Den har också haft fördel av det stora intresse som E m anuel Swedenborg s* författarskap rönt i den anglosaxiska världen. USA kan betraktas som den moderna s:s hemland. En rad »spökerier» i Hydesville i närheten av New York ären 1847—48 drog intresset till sig, då det visade sig att invånarna i spökhuset genom knackningar o.dyl. kunde träda i kontakt med andarna. En man vid namn Andrew Jackson Davis (1826—1910) började intressera sig för saken och kan betraktas som den moderna s:s banbrytare. D. hade starkt utvecklade mediala egenskaper. I delvis somnambult tillstånd utarbetade han ett stort verk »The great harmonia» (6 band 1850—1860), grundade en spiritistisk tidning och höll föreläsningar och seanser. Det spiritistiska intresset växte starkt och spred sig snart till Europa, särskilt till England. I Frankrike blev Allan Kardec (pseudonym för H. L. D. Rivail) med sin bok »Le livre des Esprits» (1853) den nya rörelsens profet. Av stor betydelse för s:s spridning i England var, att den där för sig vann en rad betydande män, såsom Sir Arthur Conan Doyle (The new revelation, sv. övers. 1919; The vital message, sv. övers. 1929; The edge of the unknown, sv. övers. 1930), fysikern Sir Oliver Lodge och kemisten Sir William Crookes. Förre chefen för Royal Air Force, Lord Dowding, som ledde flygslaget om Storbritannien, är nu s:s mest frejdade namn i England. Upplevelsen av tvenne världskrig har naturligt nog gynnat s:s spridning. Lodges engagement hade också en personlig bakgrund: han hade i kriget förlorat sin son, med vars ande han menade sig kunna träda i kontakt (Raymond or life and death, sv. övers. 1921). De spiritistiska fenomenen gjordes i England tidigt till föremäl för vetenskaplig forskning (parapsykologi) genom det år 1882 bildade » Society for psychical research». 654