SPIRITISMEN Även i USA upptog vetenskapen dessa frågor, bl. a. den berömde religionspsykologen William James, som stiftade »The American society for psychical research». Bland nutida forskare på detta område märkas J. B. Rhine och i Sverige J. Björkh e m. För dessa och andra är det fråga om en förutsättningslös, experimentell undersökning av hittills oförklarade fenomen, utan att denna ställes i någon viss åskådnings tjänst. S. menar sig däremot under sina seanser genom rena experiment kunna bevisa andevärldens verklighet och möjligheten att träda i kontakt med de avlidnas andar. Man kan härvid urskilja tre huvudgrupper av fenomen: 1) Rent fysiska fenomen, orsakade av andarna, såsom borddans. psykografi (andeskrift), telekinesi (andarnas förmåga att flytta föremål) o.s.v. 2) Direkta materialisationer, varvid mediet visar förmåga att låna andarna materia, s. k. ektoplasma, varvid de kunna visa sig för de närvarande, röra vid dem och i vissa fall tala till dem. 3) Psykiska fenomen, såsom att mediet i trancetillstånd kan lämna meddelanden från andevärlden eller med ledning av något föremål, som tillhört en avliden, kan säga vem denne varit, skildra hans egenskaper 0. S. v., varvid antages, att mediet fått denna kunskap genom kontakt med andevärlden. Dessa spiritistiska fenomen och experiment ha mycket diskuterats och givit anledning till en rikhaltig litteratur. På grundval av dessa experiment reser s. anspråket att kunna ge nutidsmänniskan en rent vetenskapligt grundlagd religion, som kan ge visshet om livets mening och befria henne från fruktan för döden. Vad s. ì detta sammanhang kan betyda framgår klart av t.ex. ett studium av den svenske förf. Jan Fridegård, vars senare produktion i hög grad är präglad av hans spiritistiska upplevelser, t.ex. »Torntuppen», 1941. De spiritualistiska kretsarna, som mena sig företräda den äkta kristendomen, stå i regel avvisande till de kristna dogmerna. I stället förordas samarbete med den Liberala katolska kyrkan, Bahaireligionen och andra moderna religions- 655 bildningar, liksom s. i sin tur medverkat till uppkomsten av sådana, såsom antoinismen i Belgien, kaodaismen i Bortre Indien, teosofien" och Christian science*. I sin antropologi omfattar s. själavandringsläran. I etiskt avseende understrykes starkt kärlekens betydelse och man anknyter gärna till »Jesu enkla lära». Gud dömer icke — det är våra egna gärningar, som gör detta. Man är därför kritisk mot läran om eviga straff. Till den officiella kristendomen förhåller man sig — åtminstone i Sverige — relativt välvillig och framhåller, att man främst riktar sig till sökande människor, som stå utanför kyrkan. Bland prästerskapet på Island har s. talrika företrädare. Påvestolen har i ett dekret av den 24 april 1917 bestämt tagit avstånd från s., som å sin sida kraftigt polemiserat mot den romerska kyrkan. De av s. intresserade äro vanligen sammanslutna i spiritistiska föreningar. 27 sådana funnos i Sverige 1955 med ett sammanlagt medlemsantal av 1.746 personer. I dessa föreningar samlas man till spiritistiska seanser, föredrag om spiritistiska fenomen o.s. v. Bön och psalmsång kunna omrama förhandlingarna. Föreningarna tillhöra en riksorganisation, Svenska Spiritualisters Riksförbund. Spiritisterna i Norden äro förenade i Nordisk Spiritualist Union, varjämte det finns en internationell organisation, International Spiritualist Federation, där 41 nationer äro representerade, däribland USA med National Spiritualist Association (1950: 12.000 medl.). Den största gruppen av de talrika amerikanska spiritualistkyrkorna utgöres dock av International General Assembly of Spiritualists (150.000 medl.). Denna splittring, som man sökt motverka genom federationer av skilda slag, motsvarar olika utvecklingslinjer och tendenser i s. Amerikanska tidskrifter äro »The National Spiritualist» och »Psychic Observer». Av Stockholms Spiritualistiska Förening utgives från 1941 tidskriften »Spiritualisten». Se även Ockultism. Litt.: (utom i texten angiven): E. Briem, Spiritismens historia (1922); dens., Moderna religions- 656