leå s. Denna fråga sammankopplades emellertid med indragningen av Kalmar s., som också 1915 uppgick i Växjö. Stockholm, som länge intagit en särställning och haft ett eget konsistorium med pastor primarius som ordförande i ärkebiskopens frånvaro, blev 1942 ett eget s. S:s antal i Sverige är alltså för närvarande (1956) 13. S:s styresman är i Sverige biskopen*, som vid sin sida har ett domkapitel, som under biskopsvakans ensamt förvaltar s. De 1932 inrättade stiftsnämnderna bestå av fem ledamöter, av vilka tre jämte suppleanter utses av konungen och två väljas av domkapitlet. Stiftsnämnden, som finns i alla s. med undantag av Stockholm, skall ha inseende och vård över den ecklesiastika boställsjorden och även »övrig till kyrkliga behov och ändamål avsedd fast egendom inom stiftet». Den skall även »taga befattning med in- och utbetalningar från kyrkofondens räkning samt därmed sammanhängande ärenden ävensom ombesörja annan uppbörd av kyrkliga medel inom stiftet». Den på frivillighetens väg framvuxna stiftsrepresentationen, som de årliga stiftsmötena och stiftsråden utgöra, har ännu icke lagfästs men har dock fått ett slags sedvanerättslig helgd. — Utmärkande för den svenska kyrkan är vidare, att stiftsbandet bibehållits och att prästvigningen sker för ett visst s. Se vidare art. om de olika stiften. Litt.: S. Tunberg, En romersk källa om Norden vid 1100-talets början (Språkvetenskapliga sällskapets i Uppsala förhandlingar 1910 12, Uppsala 1912); S. Kroon, Det svenska prästmötet under medeltiden (diss. Lund 1948); R. Murray, Stockholms kyrkostyrelse (diss. Lund 1949); R. Askmark, Svensk prästutbildning fram till år 1700 (diss. Lund 1943); Y. Brilioth, Svensk kyrkokunskap (2 ed. Uppsala 1946); se vidare litt. under varje stift. S. Kj—m I Danmark påbegyndtes inddelingen i s. (bispedømmer) med kristendommens indførelse. Siden 11. årh. var landet delt i 8 s.: Lund, Roskilde, Odense, Børglum (også kaldet Vendelbo s.), Viborg, Aarhus, Ribe og Slesvig. Reformationen medførte ikke ændringer i s.-inddelingen. Senere flyttedes Børglum bispesæde til Aalborg (1554) og 681 STIFT Roskilde bispesæde til København, hvorefter disse s. benævnedes henholdsvis Aalborg s. og Sjællands s. Ved afståelsen af de skånske provinser til Sverige 1658 udgik Lund s., og Bornholm blev henlagt under Sjællands s. Ved udskillelse af områder fra Odense s. eller, som det nu kaldtes, Fyns s., oprettedes i 1803 og 1819 to nye s.: Lolland-Falsters s. og Ærø-Als s. Efter 1864 udgik sidstnævnte s. idet Als som en del af Slesvig blev afstået til Tyskland, medens Ærø igen blev henlagt under Fyns s. — og ligeledes udgik Slesvig s. I anledning af de sønderjyske landsdeles genforening med Danmark oprettedes i 1922 et nyt Haderslev s. (lov 288 30/6 1922). Samtidig deltes Sjællands s. i Roskilde s. og Københavns s. Under sidstnævnte hører — foruden København samt GI. Københavns og Frederiksborg amter — Bornholm, Færøerne og Grønland. S.s øverste myndighed er i gejstlige anliggender en af kongen udnævnt biskop*. Andre anliggender, f. eks. tilsyn med kirkerne, administration af kirkernes formuer, varetages — bortset fra København af stiftsøvrigheden, der består af stiftamtmanden og biskoppen. Ved stiftsbåndsløsning kan en sogne- eller valgmenighed* sammen med menighedens præst eller en af dens præster slutte sig til en anden biskop end den stedlige (lovbkg. 159 1/4 1950 § 8). Se også art. om de forskellige s. Litt.: J. L. A. Kolderup-Rosenvinge, Grundrids af den danske kirkeret (Khvn 1851); H. Matzen J. Timm, Håndbog i den danske kirkeret (Khvn 1891); L. Petersen, Kirkelovene af 1922 (Khvn 1944); H. Koch—B. Kornerup, Den danske kirkes historie 1 (Khvn 1950); Kirkelig håndbog, udg. af P. Nedergaard (Khvn 1955). A.R. Finland. När kyrklig ordning infördes i Finland, förlades ledningen till sydvästra Finland, där Åbo inom kort blev biskopssäte. I den mån nya områden erövrades för det svenska väldet och kristendomen, hänfördes de till Åbo s. (fi. Turku). Först 1554 delades s., i det att Karelen, Savolax och delar av Tavastland och Nyland avskildes till Viborgs s. (Viipuri). Då det östligaste Finland och därmed Viborg 1721 kommit 682