Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Svenska kyrkan
- Svenska kyrkans diakonistyrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kopatet — och till Afrika med fält i
Sydafrikanska unionen, Sydrhodesia och
Tanganjika, av vilka det förstnämnda erhöll
biskop 1949. År 1933 inrättades vidare $S:s
sjömansvårdsstyrelse, (sjömansvård hade
bedrivits inom Missionsstyrelsens ram
sedan 1888, se vidare Sjømannsmisjon), vars
sjömanskyrkor äro förlagda till de flesta
utländska större hamnar, till vilka svenskt
sjöfolk kommer, och som stå i nära förbindelse
med utlandsförsamlingarna, vilka eljest
lyda under ärkebiskopens och Uppsala
domkapitels jurisdiktion. Som ett centralorgan
för det »frivilliga kyrkliga arbetet»* och för
evangelisationen inom landet bildades
slutligen 1910 S:s diakonistyrelse*. Fristående
från kyrkomötets överinseende, under
vilket eljest de nu nämnda tre institutionerna
stå, är Diakoniens centrala råd, bildat som
samlande organ för diakonianstalterna*
inom S.
Litt.: J. Wordsworth, The national Church of
Sweden (London 1911); Die Kirche in Schweden
(i sammelverket Ekklesia, Gotha 1934); Y.
Brilioth, Svensk kyrkokunskap (2 ed. Sthm 1946);
F. Linderoth—sS. Norbrink, Den svenska kyrkan.
Kyrkokunskap för kyrka, skola och hem (4 ed.
Sthm 1952); H.G.F.Sundberg, Kyrkorätt (Sthm
1948); Kyrkorätt, utg. av 7. Nothin (Sthm 1952);
S:s bekännelseskrifter, utg. av D. Helander (Sthm
1944); S:s mission sjuttiofem år (Sthm 1949);
S. Å. Rosenberg, Den tjänande kyrkan (Lund
1945; diakonin); S:s årsbok 1921 ff. (Sthm
1920 ff.). R. A.
SVENSKA KYRKANS DIAKONISTYRELSE,
ett centralråd och arbetsorgan för den
frivilliga kyrkliga verksamheten, utgör ett av
de viktigaste uttrycken för de strävanden för
församlingslivets förnyelse, som med
impulser från församlingsrörelsen i
Tyskland (E. Sulze, d. 1914) hade pågāått i
Sverige sedan slutet av 1800-talet med bl. a. Nils
Lövgren och J. A. Eklund som drivande
krafter. Den senares syn på församlingen
övertogs av den ungkyrkliga*
rörelsen och vann genom denna insteg i svenskt
kyrkoliv, icke minst genom de initiativ, som
utgingo från S., inom vilken det
ungkyrkliga inflytandet under vissa perioder varit
avsevärt. Av betydelse för S:s tillkomst var
även den verksamhet i församlingsrörelsens
725
SVENSKA KYRKANS DIAKONISTYRELSE
anda, som sedan 1893 utgick från
Sällskapet för främjande av kyrklig
själavård i Stockholm, vilket från 1901
inbjöd präster och lekmän till kyrkliga
möten, som från 1908 fingo en fortsättning i
de alltjämt vart tredje år återkommande
allmänna kyrkliga mötena (se
Kyrkliga möten), för vilka S. bär en väsentlig del
av ansvaret. Till S:s förhistoria hör också de
impulser till en mera aktiv kyrklig
ungdomsvård, som utgingo frân den år 1903 stiftade
Allmänna Svenska
Prästföreningen (A.s. P.).
S. utgör i likhet med Missions- och
Sjömansvärdsstyrelsen ett
kyrkorättsligt erkänt organ för kyrkans fria
verksamhet. Efter motion av biskop N.
Lövgren vid 1908 års kyrkomöte förordnade
Kungl. Maj:t 1910 om inrättande av en
Svenska kyrkans diakonistyrelse med
uppgift »att i samarbete med präster och lekmän
inom församlingarna och i samförstånd med
stiftsstyrelserna verka för en rikare
utveckling av församlingslivet och den kristna
kärleksverksamheten inom den svenska
kyrkan».
Ärkebiskopen är enligt de av Konungen
fastställda stadgarna S:s självskrivne
ordförande och dess ledamöter utses av
kyrkomẹötet, till vilket S. också har att avge
berättelser över sin verksamhet. Icke sällan
hänskjutas offentliga ärenden av Kungl.
Maj:t till S. för yttrande. Då stadgarna icke
innehålla några detaljerade föreskrifter om
S:s arbetssätt, äger den dock stora
möjligheter att efter olika tidslägens krav fritt
utforma sin insats i kyrkolivet. För sin
ekonomi är S. helt hänvisad till kollekter och
andra frivilliga gåvor.
Vid sin tillkomst övertog S. den genom
samarbete mellan Sällskapet för främjande
av kyrklig själavård och Allmänna svenska
prästföreningen inrättade
»Församlingsbyrån», vilken trätt i funktion 1908 som ett
centralt organ för församlingsrörelsen och
den frivilliga kyrkliga verksamheten. Vid
denna byrå (adress f.n. Jakobsbergsg. 17,
Stockholm) har S. haft i sin tjänst ett med
åren starkt växande sekretariat, som
nu består av en direktor, två församlings-
726
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 3 01:43:01 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ntu/3/0375.html