— också fått sin verksamhet främst förlagd till Norrland. Sedan ett fyrtiotal pastorsdiakoner utbildats och då möjligheten att underhålla ett större antal saknades, ombildades S. under rektor H. Bergvalls ledning från 1936 till sin nuvarande uppgift att i kortare eller längre kurser och seminarier utbilda söndagsskollärare, junior- och ungdomsledare, ledare i kyrkobrödrarörelsen och andra medhjälpare i det nutida differentierade församlingsarbetet. Genom andra kurser och konferenser för olika yrkesarbetare såsom lärare och socialarbetare söker S. ge den kristna aspekten på deras arbete. Såsom lärare vid skolan tjänstgöra, förutom de heltidsanställda, i stor utsträckning även sekreterarna vid Svenska kyrkans diakonistyrelse*, till vilken skolan också är anknuten. Skolan drives med frivilligt insamlade medel. Litt.: J. Nilsson, Kyrklig fronttjänst. Svenska kyrkans diakonistyrelse genom 25 år (Sthm 1935); S:s årsberättelser. R.A. SVENSKA KYRKANS MISSIONSSTYRELSE. De båda viktigaste svenska missionssällskapen, Svenska missionssällskapet, bildat 1835, och Lunds missionssällskap, 1845, hade trots sina intentioner och sitt förtroendeunderlag i många av rikets församlingar icke kunnat ge en tillfredsställande lösning på huvudproblemet, hur den svenska kyrkan i sin helhet skulle kunna deltaga i världsmissionen. Vid flera tillfällen hade dock en mera medveten kyrklig missionssyn kommit till uttryck. Direkt eller i samband med motioner hade ett kyrkans ansvarstagande för missionen förts till debatt vid flera riksdagar alltifrån 1828. Först med 1868 års kyrkomöte skymtade emellertid konturerna av det som J.H. Thomander* tidigare kallat » Styrelsen för svenska kyrkans missionsverk». Två motioner, av domprosten C.A.Torén i Uppsala och lektor J. Widén i Härnösand, ledde till ett kommittéarbete,, som resulterade i ett definitivt ställningstagande av följande kyrkomöte, 1873. 1874 tillsatte Kungl. Maj:t en interimsstyrelse, och 1 878 utfärdade Kungl. Maj:t de slutliga stadgarna för S. Dess verksamhet gäller »evangelii spridning bland 729 SVENSKA KYRKANS MISSIONSSTYRELSE icke kristna folk». Styrelsens ordförande är Ärkebiskopen. Av de övriga sex ordinarie ledamöterna och fyra suppleanterna äro hälften präster och hälften lekmän, samtliga tillsatta av kyrkomötet för perioden mellan varje kyrkomöte. S. avlämnar till kyrkomötet sin berättelse och redovisar där sin förvaltning. I stadgarna fastställdes Tredje böndagen som kollektdag för hela rikets kyrkor. Är 1900 blev även Trettondedagen på samma sätt en missionsdag. S:s arbetsområden blev Tamillandet i Sydindien från 1876, Natal i Sydafrika från samma aàr, Matabelelandet i Syd-Rhodesia från 1908, provinsen Hunan i Kina från 1918 och Hayaland i Tanganyika från 1942. Budgeten är för 1956 fastställd till 4.800.000 kr., och antalet missionärer i S:s tjänst uppgår till 210 (se vidare Skandinavisk mission). Till den ursprungliga missionsuppgiften bland icke kristna folk kom mycket snart arbetet bland svenska sjömän i utländska hamnar. Ett sådant tog S. upp redan 1876. Detta snabbt växande arbete övertogs emellertid 1932 av den nybildade Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse (se Sjømannsmisjon). S. fick från början sitt säte i Stockholm, där dess sammanträden höllos ända in på -senare tid. Först 1947 förlades sammanträ- dena för S. liksom för dess år 1952 inrättade arbetsutskott till Uppsala. De första tio åren arbetade styrelsen utan sekretariat i senare tids bemärkelse. Men i och med att docenten Henry William Tottie 1883 utsågs till »ombud och sekreterare» kom ett så småningom framväxande sekretariat att bli förlagt till Uppsala. Totties självständiga, mer och mer genomtänkta missionssyn är framför allt dokumenterad i hans »Evangelistik» (1891). Missionsbefallningen gavs åt apostlarna inte som individer, utan som det kyrkliga samfundets representativa organ. Själva kyrkoskapandet, kyrkoordningen, måste tillbjudas de icke kristna folken. Evangelisationens mål är inte enbart enskilda själars frälsning och ett mera löst fungerande Guds Ord och Sakrament. Grundläggandet av nationella kyr- 730