SÖNDAGSSKOLA beakta även den gammallutherska kristendomsundervisningen, för vilken i Orimattila församling 1787 gavs följande föreskrift, daterad 20 maj 1787: »Warandes därföre den inrättning nyl:n af Prästerskapet gjord, att Barnen redanifrån 6:te och 7:de Årets ålder skola någon timma eftermiddagarna å Sön- och Högtidsdagar i hwarje By sammankallas, och af utsedde wisse boksynte och pålitelige personer, på enfaldigaste sätt efter deras begrep öfwas i kunskapen om de hufwudsakeligaste christendoms delar». Som en folkkyrkoangelägenhet växte sålunda söndagsskolrörelsen fram i Finland. 1856 uttalades på ett synodalmöte i Kuopio första gången tanken på en s.-förening. Professor Aron Gustav Borg kom att betyda mycket för framgången av dessa strävanden. Från och med 1880-talet kom även de frikyrkliga rörelserna i Finland att stimulerande inverka på söndagsskolrörelsen. Något tidigare torde även engelskt inflytande, om ock sporadiskt, ha försports. 1887 grundades Finlands Ev. luth. Söndagsskolförening (Suomen Ev. lut. Pyhäkouloyhdistys) vars verksamhet sedan betytt mycket för stabiliseringen och vidareutvecklingen av detta arbete. Den var till en början tvåspråkig men 1916 grundades en svensk avdelning, som 1925 blev självständig under namnet Finlands Svenska Söndagsskolförbund. Bägge föreningarna har alltsedan 1917 lagt särskild vikt vid utbildningen av frivilliga söndagsskollärare genom s.k. Lutherkurser och dessutom utgivit tidningar för barn och för lärare samt pedagogisk litteratur och undervisningsmateriel, t.0. m. av modernaste slag. Bägge föreningarna är anslutna till Världsrådet för kristen fostran* och Världssöndagsskoleförbundet. De har tillsatt en ekumenisk samarbetskommitté, där även frikyrkorna är representerade. I varje stift finnes numera en s.-pastor. Antalet kyrkliga s. var 1951 10.082, antalet lärare 22.557, och antalet barn 249.963. För de finskspråkiga frikyrkliga s. föreligger ingen statistik. De svenskspråkiga frikyrkliga s:s antal av 1952 185 med 489 lärare och 7.338 barn. Litt.: M. Ruuth, Suomen pyhäkoulun historia 831 (Helsingfors 1928); E. Kilpeläinen, söndagsskola (Helsingfors 1912). Finlands A. R—t Norge. Viktige ansatser til s. i Norge spores fra begynnelsen av 1800-tallet. Særlig innen haugianerkretser og brødrevennene (Zinzendorf-påvirkete smågrupper) hadde man sans for barnets religiøse behov, og holdt ikke sjelden møter for barn. Den organiserte s. regner imidlertid sin start fra 1844. Stavanger-kjøpmannen Svend E. Svendsen kom da hjem fra et opphold i London sterkt grepet av s.-tanken som han så realisert der borte. Etter mønster herfra organiserte han en stor og fullt ferdig s. i sin fødeby, forbausende »moderne» med bl]. a. klassedeling etter alder og et fast rituale. Stavanger ble snart mønster for andre byer, og langsomt vokste en hel bevegelse fram i by og bygd. I 1880-årene sluttet alle skoler seg sammen i et landsforbund (Norsk Søndagsskoleforbund), som idag teller 3.213 s. med 9.271 lærere og 175.947 barn (1954). Bevegelsen var et typisk legmannsarbeid, i sin helhet båret oppe av legmenn. Først i 1890-årene kommer presteskapet med, og s. rykker nå også inn i selve kirkehuset mens man før var henvist til andre lokaler. Etterhånden er s. blitt anerkjent som et legitimt ledd i alt menighetsarbeid, og det er idag praktisk talt ikke en menighet uten s. Det er alment anerkjent idag at også barna trenger sin gudstjeneste — som utfylling til det hjem og skole skal gi. Da de frikirkelige bevegelser kom til Norge, opptok de straks s. som et selvsagt ledd i sitt program, etter påvirkning av moderbevegelsen. Den første frikirkelige s. (Metodistkirken) spores tilbake til 1855. Endel av disse skoler sluttet seg i 1898 sammen i Norsk Søndagsskoleunion, som idag teller 616 s. med 2.571 lærere og 37.798 barn. Metodistkirken, Den lutherske frikirke og Frelsesarmeen står utenfor unionen. Fra 1933 har samtlige s. fått et fellesorgan i Norsk Søndagsskoleråd, som dog ikke har noen besluttende myndighet. Det samlede antall s. i 1954 var 4.213 s. med 14.636 lærere og 258.538 barn. Til sammenlikning kan nevnes at det i 1950 var 832