UPPSTÅNDELSE det kristna livet betyder delaktighet i Kristi u.-liv och finner sin fulländning i de dödas u. och det eviga livet. För att förstå den kristna u.-tron är det därför nödvändigt att först klargöra innebörden i tron på Kristi u. 1. Kristi u. Då Nya testamentet förkunnar Jesu u., är innebörden däri icke blott, att en människa, som levat här på jorden och dött en missdådares död på korset, åter blivit levande. Fastmer innebär förkunnelsen om Jesu u. en bekännelse till honom såsom Guds Messias. Tron på Jesu u. är tron på en alldeles unik gärning, som Gud utförde, då han utgav sin Son i döden för mänsklighetens skull och lät honom uppstå till evigt liv, likaledes för mänsklighetens skull. I den urkristna förkunnelsen höra Kristi kors och hans u. samman och bilda en oupplöslig enhet. Även där någon gång blott det ena är nämnt, är alltid det andra tillika medtänkt. Denna enhet mellan korset och u. kommer till klart uttryck t.ex. i Rom. 4:24 f., där tron på Gud framställes som tro »på honom, som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre, vilken utgavs för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull». Om korset kan framställas än såsom förorsakat av människor — »honom haven I låtit fastnagla vid korset och döda», Apg. 2:23, jfr 4:10, 10:39, 13:28 — än såsom uttryck för Kristi lydnad — »han blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset», Fil. 2:8 — än åter såsom uttryck för Guds rådslut och försyn, Apg. 2:23, 4:28, så återföres Kristi u. alltid på en Guds omedelbara gärning (jfr de ovan anförda bibelställena). Jesu messiasvärdighet framträder just däri att han på en gång är den korsfäste och den uppståndne. Om man skulle utesluta ettdera, så vore det icke längre fråga om Messias-Kristus. Om Jesus blott vore den korsfäste, men icke den uppståndne, så vore han blott en av de många, som fått sluta sitt liv på ett kors. Och om han blott vore den uppståndne, men icke den korsfäste, så vore u. endast ett mirakel; det vore blott fråga om en människa, som råkat få liv igen. Men intet av detta har något med den kristna tron att göra. Tron på Jesu såsom Kristus är tron på den korsfäste och uppståndne. 1067 Bådadera äro lika nödvändiga: hans lidande och hans förhärligande. »Måste icke Messias lida detta för att så ingå i sin härlighet?» (Luk. 24:26). Därför att han såsom »Herrens lidande tjänare» utgav sitt liv i döden och bar mångas synder — »därför har ock Gud upphöjt honom över allting och givit honom det namn som är över alla namn», givit honom sitt eget namn, namnet Kyrios, namnet Herren (Jes. 53; jfr Fil. 2: 8—11). Genom sin egen maktgärning har Gud uppväckt honom från döden och insatt honom till att vara Herren över allting (Ef. 1:20 ff.; Matt. 28:18 ff.). Det är här fråga om något, som ej har motsvarighet annorstädes. Kristi u. är den stora vändpunkten i hans egen historia. Den är icke blott ett stycke av evangelium vid sidan av andra stycken, utan den är evangeliets centrum, det varförutan hela det kristna budskapet skulle förlora sin mening: »Om Kristus icke har uppstått, så är eder tro förgäves; I ären då ännu kvar i edra synder» (1 Kor. 15:17). Detta visar över på att Kristi u. också är den stora vändpunkten i mänsklighetens historia. Innebörden i Kristi u. är, att den gamla tidsåldern, syndens och dödens tidsålder, avlösts av den nya tidsåldern, rättfärdighetens och livets tidsålder. Den »yttersta tiden» har begynt att göra sitt inträde. Om Kristi u. icke vore en verklighet, så hade ingenting omvälvande skett; då vore vi ännu alltjämt fångar i syndens och dödens tidsålder. »Men nu har Kristus uppstått från de döda, såsom förstlingen av de avsomnade» (1 Kor. 15:20), och därigenom äro mänsklighetens villkor i grunden förvandlade. U.- tidsåldern har brutit in. Under sitt jordiska liv var Jesus Messias, men hans messiasvärdighet skulle vara fördold (»Messiashemligheten», Matt. 12:16 ff.). Han var Guds Son, men i svaghet och förnedring. Genom u. blev han »insatt till Guds Son i kraft» (Rom. 1:4) och offentligen proklamerad såsom Kristus och Herren, i vilkens namn alla knän skola böja sig. Så är Kristi u. medelpunkten i hela Guds frälsningshandlande med mänskligheten. I överensstämmelse härmed bildar berät- 1068