X Y Z XAVIER, Frans, (1506—1552), den katolska kyrkans störste missionär under Nya tiden. Han var baskisk adelsman, studerade vid universitetet i Paris 1525—36 och kom där i kontakt med Ignatius de Loyola, som fick honom att lämna protestantiska sympatier och helt ge sig åt den katolska kyrkans tjänst. Jämte Ignatius blev X. en av jesuitordens* grundläggare, och han har mer än någon annan bidragit till att göra orden till ett av det romersk-katolska missionsarbetets starkaste och smidigaste verktyg. Alexander VI Borgia hade år 1493 genom den s. k. padroado överlämnat Västern (d. v. s. Amerika) åt Spanien och Östern åt Portugal. Vasco da Gama hade visat vägen till Indien 1498. Den unge X:s livsavgörelse för katolska kyrkan tog sig uttryck i en bön med hisnande missionsperspektiv: »Herre, här är jag. Vad vill Du att jag skall göra? Sänd mig varthelst Du vill, ja, om det behagar dig, t. 0. m. till Indien». »Indien» — det var ännu symbolen för det yttersta offret. År 1540 beslöt Loyola att sända sin medarbetare Bobadilla som missionär till Indien, men i sista stund, alldeles före skeppets avgång, insjuknade denne, och X. hade att med 24 timmars varsel begiva sig på den långa resan — ett exempel på den mobilitet, som hör till hans ordens starka sidor. Hans tolvåriga missionärstid delas i tre avsnitt: 1540—44 i Sydindien, 1544—48 på Moluckerna och i Malacka, samt 1549—51 i Japan. Efter ännu ett kort besök i Indien dog han på ön San Chao utanför Kanton. Det förunnades honom icke att som han hade hoppats få verka i Kina. Han betraktade sig själv som hela Asiens missionär. Som en själarnas konquistador var han ansvarig för missionsarbetet från Goda Hopps- 1207 udden till Japan — ett ganska vidsträckt missionsfält. Protestantiska missionshistoriker ha trott sig finna, att hans missionsmetoder voro ytliga. Riktigare är iakttagelsen att X. genom sin intensiva praktiska missionsverksamhet sökte övervinna just den ytliga portugisiska missionspraxis, som tillämpats på 1530-talet. Detta gällde särskilt paraverna i Travancore, bland vilka 20.000 personer mottagit dopet utan egentlig förberedelse. Till dessa var det som X. gick, och där verkade han i två år. Trots att han tycks ha saknat egentlig språkbegåvning översatte han snart »bönerna» till Malabar-språket. »Jag lärde texten utantill och så sprang jag med en ringklocka i min hand genom hela byn och samlade så många gossar och flickor som jag kunde nå». Genom ungdomen ville han nå de äldre. På Moluckerna skrev han en rimkatekes, innehållande kristendomens grundsanningar och det viktigaste i den bibliska historien från skapelsen till domen. Denna katekes var så uppställd att det var möjligt att lära den utantill på ett år genom att inhämta 20 ord per dag. Upptäcktsresanden Vasco da Gama och jesuitmissionären X. inleda Nya tidens europeiska kontakter med Asien: den politiska och den andliga. Därmed inleddes en 450-årig historisk utveckling, som fått sin avslutning i vår egen tid, när Indien år 1947 blev självständigt och när den indiske ärkebiskopen Valerian Gracias av Delhi år 1952 blev kardinal. X:s och hans jesuitiska efterföljares (Robert de Nobili m. fl. i Indien och Matteo Ricci m. fl. i Kina) djärva ackomodationsmetoder ha präglat mycket av denna historia och utgjort den mest signifikativa katolska missionsinsatsen i Asien. 1208