34 suto der med er eviga vira — då höll han sig bredvid mig i soffan. Öfversten. Och pratade om bilderna i vår stora bibel. Öfverstinnan. Och bäst som det var hade han lagt sitt hufvud ned, och sof så godt när han stödde det mot den gamla boken. Öfversten. Och de ställen, der han stannat — dem tecknade vi upp. Öfverstinnan. Kommer du ihog när vi åkte hemifrån genom allén, hur det sista bladet föll från den sista linden och just i hans famn? Öfversten. Och han tog det med sig. Det är här. Öfverstinnan. Det blir hvad vi ärfva efter honom . . . redan nu . . . Öfversten. Nej — låt honom behålla det! Det blir ändå en smula Sverige med i hans kista. Öfverstinnan. Aldrig har han gjort oss sorg — förr än nu. Öfversten. Det är just det som är rasande! Sådana få aldrig lefva länge på jorden. Öfverstinnan. De ha likväl fått det löftet. Öfversten. Nå men, för skock millioner — han är ju inte död heller ännu! Han sofver nu derinne och det gör honom godt. Carina inträder. Der ha vi vår vackra Carina och snart kommer gubben igen och då få vi litet hjelp. Till Carina. Kom hit, min hjert-uime, hör du! Carina. Här är jag, signor. Öfversten. Säg, är det verkligen sant att du var så sjuk en gång förr i verlden? Carina. Ja visst signor — jag var alldeles utan hopp. Öfverstinnan. Och du kunde alls inte hjelpa dig sjelf? Carina. Jag fick inte fram ett ljud, signorina. Öfversten. Så du kunde inte beklaga dig en gång? Då gjorde det väl inte så ondt heller? Carina. Ondt? — Jag skrek så att det skall-rade i alla fönstren vid det. Öfverstinnan. Käre Magnus — hör du inte hur hon tvetalar sig af idel välmening? Öfversten. Nå hur gammal var du då när det var så nära att sluta? Carina. Åh — jag måste inte ha varit gammal just. Tar ner ett skrin. Vill Ni Se min Säng, signora? Här är den! — Jag lär haft anlag till svart hår då, som föräldrame, men från den stunden bytte jag om och blef ljus som en tyska. Öfversten. Var inte missbelåten du — det klär dig. Carina. Der kommer padrino! Springer ut för att möta honom. Öfverstinnan. En barnsjukdom! Hvad betyder det? Gustaf är ju på elfte året. Öfversten. Så mycket mer krafter har han! Till Matteo, som kommer in åtföljd af Carina- Nå, karl — tack skall du ha! — Hvar har du presten ? MATTEO ruskig och misslynt. Ett sådant väder! Maken till storm har jag inte sett alltsedan trettiofyra. Det är mörkt, som grafven, och ändå lysa molnen röda! Den heliga jungfrun skydde mina slägtingar i Portici, ty blandar inte Vesuvius sig i det här — då har jag orätt. Öfverstinnan. Nå — men fra Luca . . . ? Öfversten. Är du ensam? Följde han inte med?