Sol och Sol. På bergets klint en tidig morgonstund Jag stod, med ögat stirrande mot öster, Der, strålande och varm, med släp af rosor, Nu dagens drottning steg på fästet opp. Då hördes sakta fjät på bergets mossa. Jag såg mig om. Det var mitt hjertas brud, Som, strålande och varm, med hy af rosor, Nu steg från bergets andra sida opp. Förvirrad stod jag mellan tvenne solar Och kände mig som delad mellan dem. Jag hade nyss sett en gå fram i öster Och nu från vester steg här opp en ny Men denna tvekan varade ej länge, Allt högre, högre steg min nya sol. Jag vände hastigt ryggen mot den östra Och flög med glädje i den andras famn. C. W. Bottiger. Gammalt Nytt från Kongl. Teatern. Utkast, samlade af O. Strandberg. I. 1788—1790. (Forts, från föreg. häfte.) Den 23 Juli uppförde franska truppen i det kongl. husets närvaro tragedien »Me-dée», hvari den nyss till teatern ankomna madame Le Roi gjorde sin debut på ett ganska lysande sätt. >> Ehuru denna aktris egde en verklig talent och förtj enade allmänt bifall, såg det dock ut dels af det rykte, som föregick hennes debut, dels af den entusiasme, hvarmed hon vid sin entrée emottogs, som om någon kabal eller åtminstone någon stark fördom, till hennes förmån blandade sig i parterrens applådis-sementer, utom det nöjet att kunna uppväcka någon harm hos m:lle Milan, som bland fransmännen har många ovänner och ibland dessa De la Roche, som leder de öfrigas omdömen». M:lle Milan hade dessutom på ett opassande sätt försökt att hindra hennes debut, under pretext af, att hon sjelf vore engagerad för denna employ en chef och att ingen finge spela hennes röler utan att begära hennes tillstånd; och som detta ej hade skett ville hon nu förbjuda henne Medées röle. Direktionen gjorde m:lle Milan uppmärksam på sitt engage-ment, genom hvilket hon förbands att spela denna och andra röler icke en chef, utan quand il lui sera ordonné; att madame Le Roi åter, utom sin employ de confidente, var engagerad för m:lle Milans röler, quand élle en sera requise och att således den sed-nare hade full rättighet att till sin debut begära och den förra deremot intet berättigande att utestänga någon från den röle, som nu var i fråga. Emellertid hade m:lle Milans hot så förskräckt m:me Le Roi, att hon förklarade sig vilja afstå från Medées röle för att debutera såsom confidente; men denna hennes begäran afslogs af direktionen och hon ålades att fullfölja sin först begärda debut. Om ifrågavarande debut fäller direktören följande omdöme: »M:me Le Roi eger mycken intelligens, sensibilité och värma i sitt spel. Hennes öfriga goda egenskaper äro blandade med fel; hennes organ är rik på inflexioner, stark och behaglig, men något ojemn. Hennes diktion är i allmänhet noble, men faller stundom för att vara naturlig in i det triviala, och den bittra tragiska ironien, som på många ställen pryder hennes röle, vanslägtas ofta till en ton